LEDARE: Samarbete oftast att föredra före tungrodda sammanslagningar

Tanken har naturligtvis förts fram tidigare, inte minst från Beijer - men motståndet har alltid varit kompakt. Vissa argument som inte hör hemma på en demokratisk agenda har också hörts när frågan diskuterats.
Jag förstår inte riktigt varför en dylik sammanslagning alltid väcker såna mustiga känslor. Det är något nedärvt i generationer som på ett ytterst primitivt sätt gör sig påmint, som poppar upp till ytan varje gång sammanslagningar kommer på tal.
Av just den anledningen tycker jag att det vore att gå ett steg för långt med en ren sammanslagning av kommunerna. Visst är det som Vimmerbybo frestande att vips få en egen elitserieklubb i speedway i den egna kommunen - och visst måste varje Hultsfredsbo känna en glädje att hemmaföraren Calle Bjerkert vann Novemberkåsan i fjol.
Men ändå - nytt och fräscht, men ändå inte.
Ännu viktigare än den känslomässiga barriären, är avsaknaden av praktiska vinster med en sammanslagning.
Jag håller givetvis med om att de två kommunerna var och en för sig är i minsta laget. Jag håller med om att större enheter i vissa lägen skapar mer kraft, mer tyngd - men ändå inte.

Samma innehåll i nytt fodral

Grunden för alla sammanslagningar, av vilka slag de än är, är att skapa samordningsvinster och -fördelar. Inom privat förvaltning i allmänhet och inom offentlig förvaltning i synnerhet - tenderar dessa förväntade vinster och fördelar att rinna ut i sanden och efter ett tag inte märkas alls.
I många fall har vinsterna och fördelarna förbytts till förluster och nackdelar.
Anledningen är helt enkelt att vi människor gärna står oss själva närmast. Vi ser till våra egna revir och har ytterst svårt att släppa till, att ge efter - att tänka om. Det är lätt att fastna i vanor och rutiner och samtidigt mycket svårt att tänka om.
Vi har det vi har och känner en osäkerhet inför det nya.
Nästan alla sammanslagningar ser bra ut på papperet. Rent teoretiskt kan exempelvis administration och byråkrati minskas.
I verkligheten lever de gamla organisationerna kvar. Samma innehåll i nytt fodral, med nytt utseende, nytt namn - men ändå samma gamla rutiner. Lika kostnadskrävande.

Köp en och få två

Det är huvudskälet till att en sammanslagning är en chimär, alltså något som bygger på en feltolkning av verkligheten.
Det är skälet till att Lennart Beijers pånyttfödda utspel om sammanslagning inte bör genomföras.
Men däremot väcker hans idéer den evigt slumrande frågan om samarbete till liv. Ett ökat samarbete mellan kommunerna är inte bara önskvärt utan en nödvändighet. Kommunalrådet i Vimmerby, Per-Åke Svensson (c), kommenterade i denna tidning Beijers tankar och säger att sammanslagning inte är aktuell, men att ökat samarbete vore bra. Han beskrev också flera verksamhetsområden där samarbeten redan inletts.
Helt rätt, Svensson. Det är så vi ska kunna effektivisera organisationerna. I båda Hultsfred och Vimmerby.
På det sättet når vi fördelarna, utan att blanda in sammanslagningens förbannelse. Det måste finnas mängder med områden där samarbeten ska kunna utvecklas.
Själv gillar jag också tanken på att Hultsfred och Vimmerby kommuner gör en långsiktig gemensam avsiktsförklaring - där framtida tunga investeringar ska kunna samordnas, och delas upp sinsemellen.
Avstånden mellan kommunerna, åtminstone centralorterna, är inte större än att massor av tunga och dyra anläggningar skulle kunna delas upp. Rättvist så alla blir nöjda. Köp en och få två.
Om vi överför de två milen till en större stad, som exempelvis Linköping - så är det ju detsamma som avstånden mellan olika ändar av stan.
Ett exempel är kulturområdet. Varför ser man så sällan Vimmerbybor på ett kulturevenemang i Hultsfred, och vice versa?
I Linköping åker intresserade gärna från ena sidan stan till det andra, för ett bra arrangemang, men Hultsfredsbon åker inte gärna till Vimmerby.

Turistmagnet i världsklass

Men inte bara kommuner måste vara mer vakna för samarbete. Det gäller hela samhället idag.
Vi kan inte fortsätta med den nuvarande trenden att varje privatanställd förutom sin egen lön ska tjäna in fler och fler offentliganställdas löner, och bära mer och mer av det offentligas utgifter.
Av den anledningen är jag emot tanken på kommande storregioner, som av någon anledning helt har fallit bort i valdebatten.
Jag tror att dessa nya regioner bara blir ytterligare byråkratiska kolosser, likt regionförbunden. En massa nya tjänstemän, en massa ny byråkrati - men tyvärr med all den gamla bevarad, som ytterst ovilligt lämnar sina uppgifter ifrån sig.
På tal om samarbete, så noterar vi att Ulrica Messing, är ny ordförande till det icke längre kommunaägda Astrid Lindgrens Värld. Det är intressant därför att det alltid är trevligt när ett så duktigt före detta statsråd kommer Vimmerby och vår region lite närmare - men också intressant eftersom hon är gift med Torsten Jansson, superentreprenören som under sitt hägn har bland annat New Wave Group och Kosta Boda koncernen.
Det öppnas således dörrar för ytterligare fördjupat samarbete mellan glasets rike och Astrid Lindgrens rike.
Redan tidigare finns samarbeten "rikena" emellan - men i och med att det numera rör sig om två helt fristående privata bolag så kan det utvecklas ytterligare. Utan kommunal byråkrati, utan kommunala lagar som måste följas, utan krav på politisk majoritet.
Att ALV är en fantastisk anläggning vet vi sedan tidigare - och nu vet vi också att Kosta har blommat upp något alldeles enastående med det otroligt sevärda Glashotellet, tillsammans med sina butiksgallerior.
Det kan med fördjupat samarbete bli en turistmagnet i världsklass. Men sammanslagning - nej, tack.

Alf Wesik

Ledare: Samarbete oftast att föredra före tungrodda sammanslagningar

När vänsterns Lennart Beijer i Hultsfred i tidningen torgför sin önskan och sin idé om att Hultsfreds och Vimmerby kommuner borde slås samman till en enhet känns det nytt och fräscht. Men ändå inte.