Posten har i princip checkat ut från vår del av landet. Med krav på två åretruntboende per kilometer landsbygdsväg får lantbrukare och andra glesbygdsbor istället förlita sig på telefon eller datorn. Ständigt denna dator. Ett brev betyder så mycket - om det nu delas ut i dessa tider av samordningsvinster.
Skolorna håller en efter en att få sina slutbetyg. Med ständigt högre krav på antal elever och skolförvaltningar som jagar samordningsvinster, håller de personliga och ytterst välskötta småskolorna på att förvandlas till först skolmuséer, sedan permanenta renoveringsobjekt för hembygdsföreningarna.
Bankerna finns visserligen kvar, men eftersom de också jagar samordningsvinster, gör de allt för att få kunderna att själva göra jobbet åt dem. Det ligger verkligen i tiden - och därmed kommer de anställda på våra banker ganska snart att få lägga upp sina sista lönekonton. Istället flyttas våra surt förvärvade kronor och ören någonstans ut i syberrymden. Nu gäller det att vara uppkopplad för att få sina pengar - annars kostar det kulor.
Försäkringsbolagen är på väg åt samma håll. De lokala kontoren och de personliga tjänsterna är på väg att regleras bort. För att anmäla en parkeringsskada kan du i och för sig ringa dygnet runt, men du blir kopplad till någon uttråkad receptionist i Umeå och tvingas inleda anmälan med att knappa in ditt eget personnummer och avsluta med fyrkant. Fast man behåller sin plats i kön under hela denna deprimerande samordningsvinst.
De små bensinstationerna har tappat i fart. Mackarna där innehavaren kände varenda kund och varenda bil har ersatts av kombinerade spelhålor - snabbmatskrogar - videobutiker - pressbyråer - optiker - matbutiker - konditorier. Kan väl vara trevligt med en munk med vaniljsmak, en kokt med korv, en Wallanderdeckare på rulle, en tysk biltidning, ett 100-raderssystem på hästarna, nya läsglas och fyra liter tungmjölk, medan man tankar, men det vore toppen om stationspersonalen kunde svara på vilket stift som passar på en femhästars Briggs & Stratton också?
Brandkårerna har ersatts av räddningstjänster och även här är det befogat med ett stort larm.
Redan idag kan myndigheterna spåra varje rörelse du gör i samhället. Kreditkortsanvändandet kan spåras, tullen ska börja använda röntgenutrustning som klär av dig naken, telefoner ska avlyssnas, offentliga kameror ska lära sig "känna igen" ansikten och rapportera rörelser, kameror vid våra gränser kan programmeras att automatiskt rapportera vissa bilnummer, alla automatuttag registreras.
Kommunal förvaltning som den ser ut idag är uppehållande verksamhet, precis som på de privata områden, jag beskrev inledningsvis. Det handlar om att med alla till buds stående medel försöka hålla huvudet över vattenytan, medelst diverse effektiviseringar, rationaliseringar och samordningsvinster.
Varför inte försöka gå mot strömmen och hitta på det ovanliga. Tänka helt nytt. Utan att satsa finns det definitivt ingen chans att vinna. Se på Ryanair som plötsligt började sänka priserna istället för att höja dem. Plötsligt blev alla vinnare. Utom SAS, förstås.
Man kan få mardrömmar för mindre. Varför inte satsa på våra äldre istället? Varför inte ge dem en härlig ålderdom att längta till, som de är väl värda? För vem vill väl få middagen i form av 61 gram potatis hastigt värmd i 187 sekunder, 11 gram brunsås med skinn, samt 37 millimeter sparris från igår, allt fiffigt inslaget i folie. Först lagad, sedan värmd, sedan kyld, sedan körd, och sedan värmd och sedan serverad?
Troligtvis inte våra äldre vänner och troligtvis inte våra yngre.
Dra ner på flyttnings- och utredningsuppdragen, bygg inte en massa lokaler, satsa istället på fler duktiga mattanter och på våra småkök, laga maten efter personliga önskemål, och lägga dit en extra kåldolme, om pensionärerna så önskar. Lägg dit två dolmar. Låt dofterna av raggmunk sprida sig över våra servicehus, istället för matlastbilarnas dieselångor.
Se där, det vore väl att gå emot strömmen i detta allt effektivare land.
Var lite modiga nu, ni politiker och tjänstemän i Vimmerby, hoppa av rationaliserings- och samordningståget och skapa möjligheter till trivsel, till fler nöjda invånare och därmed bättre ekonomi.
Alf Wesik