Den informationen räcker. Vimmerby kommun kan inte skylla på varken Regionförbundet eller Vägverket när det gäller denna sak. Det handlar faktiskt om kommunens i särklass största arbetsgivare, givetvis undantaget kommunen själv som är 50 procent större, det handlar om Södra Vi-bornas säkerhet. Ljunghälls har expanderat kraftigt och inom en inte alltför avlägsen framtid kommer det att krävas ytterst delikata transporter till företaget - nämligen med flytande aluminium.
Vimmerby kommun kan inte längre skylla på andra offentliga myndigheter. Företagsledningen har faktiskt påtalat behov av en ny infart från riksvägen i årtionden. Utan att ett jota har hänt. Om så Ljunghälls önskar tak över hela Södra Vi så ska kommunen sätta in alla resurser för att försöka lösa problemet.
Som vanligt handlar det om prioriteringar. Företaget å sin sida måste prioritera sin egen utveckling, ställa lokaliseringen i lilla Södra Vi mot andra, ur infrastruktursynpunkt bättre orter. Och detta i sin tur mot andra fördelar i Södra Vi - som lojal personal, bra lokaler, yrkesskicklighet. Företagsledningen ska inte behöva tänka på vägar, avlopp, elförsörjning och liknande. Sådant ska bara finnas där.
Kommunen däremot har andra saker att prioritera, ställa mot varandra. Exempelvis varför den ska satsa massor av miljoner på att få nya företag till Vimmerby, i exakt samma stund som befintliga arbetsgivare upplever sin situation som både krånglig och byråkratisk.
Varför inte satsa på de redan existerande företagen istället, de som faktiskt håller hela kommunförvaltningen på benen, ser till att folk får lön och försörjning, så att det betalas in skatter, så att kommunen kan avlöna sina 1 250 anställda.
I infrastrukturen ingår också kommunikationer i form av röst och data. Kan kommunen plöja ner fiberkablar för tiotals miljoner i obygden - och till minimal nytta - borde samma kommun kunna se till att Ljunghälls, med sina 700 anställda, får en snabb och säker infart till sitt industriområde. Alldeles oavsett vems ansvar det är. Egentligen.
För det första är det tveksamt om kommunen rent juridiskt får sälja fastigheten internt utan att även erbjuda den till eventuella privata utomstående intressenter. Hade Astrid Lindgrens Värld varit ett av kommunen helägt dotterbolag så hade affären räknats som en ren intern angelägenhet, men nu är det faktiskt en liten, liten del av ALV som ägs av privatpersoner, och då ska enligt jurister på Kommunförbundet alla andra privatpersoner ha samma rätt.
Dessutom är det framtida användningsättet för Vidar 8 mycket tveksamt. Istället för att som idag hyra lägenheter av 16 olika hyresvärdar - för att husera sommarpersonal - vill ALV ha egen kontroll även över denna verksamhet. ALV får svidande kritik för osund konkurrens när det gäller stughyrningen. Nu ska den kommunala lekparken till detta addera lägenhetsförmedling på olika villkor.
Kanske skulle någon privat turistaktör vilja köpa Vidar 8 och konkurrera med kommunen. Det är omöjligt, glöm det. Här släpps ingen privat konkurrent över bron.
Alf Wesik