Många gånger har jag fått mycket beröm och bifall för mina åsikter, många gånger skäll och i vissa enstaka fall hatreaktioner.

Folk har alltid tyckt något, om man lite slarvigt kan kalla alla medmänniskor för "folk". Och det är verkligen jättebra.

Jag har alltid haft som princip att verkligen försöka lyssna på reaktionerna, att lyssna på de argument som talar emot mina egna åsikter.

Jag har dessutom deltagit i otaliga politiska sammanträden, som fullmäktigemöten i en 7-8 kommuner och ofta kommit på mig själv att plötsligt sitta och ändra mig. Detta i takt med att argumenten spottas ut från talarstolen.

Det rinner över

Jag är ganska stolt över den här högst personliga egenskapen, just att kunna lyssna på en problemställning med vidöppna ögon, just att kunna ändra mig. Att vara källkritisk, ibland till överdrift.

Däremot kan de tillfällen jag sett en ledande kommunpolitiker ändra sig, räknas på ena handens stortå. Händer aldrig. Någonsin.

Det är verkligen svårt att få ekvationen att gå ihop. När man talar med partiledare eller toppolitiker i de olika partierna så rapar de fram glasklara åsikter. Det är som att trycka på juiceknappen på ett hotellfrukostbord det rinner allt som oftast över.

Men om man talar med andra politiker i samma parti är det inte alls lika glasklart. Där fluktuerar åsikterna, på ett betydligt mer fruktbart och mänskligt sätt.

Är det verkligen så att den kommunala politiken är en one-man-show, eller one-women-show?

Ingen förankring

Är det verkligen så att toppolitikerna bestämmer sig om kommunens framtid, i reklampausen på Fångarna på fortet, bestämmer de vad de ska tycka medan de skottar snö?

O hej, 10 miljoner dit, å hå 10 miljoner hit.

Är det möjligtvis makan eller maken, som egentligen står bakom besluten?

"Sätt på kaffet nu och bygg förskolan, nån gång då."

Viktiga beslut, som berör tiotusentals invånare, arbetstillfällen, människors trivsel, beslut som berör utbildning, trygghet. Är det verkligen så?

Hur ska man annars förklara att planer på stora byggnationer av vårdhem i Vimmerby, verkar ha noll och ingen förankring ute i stugorna, eller förskolornas placering?

Lyssnar de någonsin på vad "folk" tycker, alla dessa politiker? Är de fullständigt döva, eller har de bara dragit ner toppluvan alldeles för långt ner över öronen?

Hur kan politikerna i Kinda ens komma på tanken att påstå att det råder enighet om vindkraftsparkens förträfflighet, såväl i sina egna partierna, som ute i bygderna?

Bästa platserna

Jag vet att det jäser i de politiska partierna. I Vimmerby exempelvis, verkar framförhållningen vara obefintligt. Jag vet att det inte ens förs en dialog mellan högsta beslutande politiker och näst högsta beslutande politiker.

Inte ens inom samma parti...

Det bäddar för felaktiga beslut. Det bäddar för konflikter ute i grupperna, ute bland invånarna. Det bäddar för att små problem byggs på och blir stora, blir omöjliga.

Framförallt byggs politikerföraktet på. Klyftan växer och det får på sikt demokratiska följder.

Kommunen måste helt enkelt göra ett omtag i sina organisationer. Vi måste förankra besluten bättre, vi måste ha bättre remissrundor, vi måste göra ordentliga bedömningar för och minus, med alla alternativ redovisade offentligt. Prata, för tusan.

Kanhända det är rätt att bygga ett vårdhem på ängarna vid Stångån, en vindkraftpark i Horn-Hycklineidyllen, förskola på VOK:s och Vimmerbyborna gröna oas.

Kanske är det bäst för alla. Men det får vi aldrig veta, eftersom en minimal politikerskara bara tycks lossa handbromsen, blunda hård och trycka gasen i botten.