Nej, jag vet, ännu är byggnationen i högsta grad levande och det kan bli lika tjusigt och enastående ändå. Men utan Björn Ulvaeus som frontfigur blir det ändå inte detsamma.
Björn Ulvaeus är så mycket mer än en outstanding artist. Han har genom årens lopp agerat i olika frågor på ett sätt som hela tiden stärkt hans aktier, hans förtroende. Namnet Björn Ulvaeus är idag ett varumärke som är svårslaget.
Och när han då beslutade sig för att göra denna otroliga satsning i Västervik så var det helt enkelt bingo för hela regionen.
Vad är det då som gått snett?
Jo, det finns givetvis inslag som inte går att råda över, som ingen eller få kunde räkna ut i förväg. Jag tänker på de kulturhistoriska aspekterna kring byggnationen på Slottholmen. Det är givetvis en plats som formligen dryper av historia.
Klagomål
Men det är som sagt inget man kan säga något om och i det avseendet har beslutsgången haft sin gilla gång. Långsamt men demokratiskt och historiskt helt okej.
Däremot alla andra ingående delar i Ulvaeus drömprojekt har tyvärr kantats av protester och negativism, som är både märkliga och förvånande. Det råder ingen tvekan om att Sverige växer som turistland.
Den satsning som Björn Ulvaeus och Alm Equity skissade på innehåller så många detaljer som borde göra varje turistansvarig salig av lycka. Ändå har det kantats av misstro och klagomål.
Jag tror att turismindustrin blir allt viktigare för Sverige. Och de stora städerna och de självklara turistmagneterna kommer att expandera allt snabbare.
För att se samma utveckling på mindre orter krävs rejäla doningar och idéer till och med en bit over the top. Som Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, som startade som en Sagoby och en hel del misstro och klagomål. Som idag är pyramidal succé som vi alla ska vara mycket, mycket stolta och tacksamma över.
Hans karaktär
Som Björn Ulvaeus och hans drömprojekt i sin gamla barndomsstad Västervik.
Vilka visioner, vilka drömmar och vilka framtidsmöjligheter.
När restaurang Slottsholmen i dess tidigare form körde på grund och vittrade sönder presenterades en fantastisk arkitektur, som visserligen kanske inte passade in i bilden men just därför skulle ha blivit ett landmärke generationer skulle få glädje av.
Han ville inte skapa något för gårdagen och idag, utan något för morgondagen.
Med boende, olika aktiviteter, restaurang, båtliv, turism, utsikt, med framtid.
Björn Ulvaeus beslut just nu, att backa ett par steg från projektet, är både förvånande och inte. Inte förvånande eftersom han nu är 71 år gammal och rimligtvis har planeringen tärt såväl på krafter som entusiasm. Inte förvånande eftersom beslutet speglar hans karaktär, som i alla fall jag tolkar den. När han lovat en sak vill han slutföra den, minst lika bra som det sagts.
Men förvånande eftersom de stora problemen äntligen, peppar, peppar ta i trä, är avklarade. De är historia och därför borde det bara vara att köra vidare.
Varma känslor
Men tyvärr är det så, att med så mycket konstiga kommentarer och märkliga slutsatser som kantat projekttiden, tröt helt enkelt tålamodet.
Han meddelar dock att projektet kommer att slutföras, fast i en annorlunda form, han meddelar att han själv ser fram emot att ta en tjusig hörnlägenhet på topplanet i bruk. Någon gång under nästa år.
Se nu till att stötta projektet, Alm Equity, Björn Ulvaeus, så att han åter får varma känslor för Blå Kusten, Tjust skärgård och Västervik.
Inte så mycket för deras skull, de klarar sig ändå, men för Västerviks skull.