Se till att snabba på, ungarna måste bältas

Tydligen är det på förslag bland politiker i Vimmerby att slopa epitetet "Barnens stad" i kommunnamnet. Det skulle i så fall ersättas av "Vimmerby Astrid Lindgrens stad". På det sättet kanske politikerna hoppas slippa ständiga paralleller till namnet, så fort en fråga där barn och ungdomar, på något sätt berörs. Det är ju lätt för var och en att i brist på andra argument ta till standardformulär 1A, alltså säga att "ni säger ju att ni är Barnens stad, varför gör ni inte si eller så."

Ledaren2003-12-16 08:02
Detta är en ledare.

När det gäller frågan om skolbussar och sittplatser utan bilbälten, skulle det vara lätt att återigen hänvisa till epitetet "Barnens stad", och därmed ge kravet på bälten på alla platser i alla bussar och taxibilar ytterligare tryck.

Ett halvt sekel senare
Men nu kan det hända att tillägget slopas. Ur askan i elden, skulle vi vilja påstå. Att kalla sig Astrid Lindgrens stad och samtidigt vara så besynnerligt flata gentemot bussbolag och skolskjutsentreprenörer?
I sanningens namn ett märkligt beteende. Agerandet strider totalt mot de värderingar och den människosyn som vår kära författare stod för i hela sitt liv.
Mot värderingar som genomsyrar alla hennes fantastiska berättelser. Nämligen att sätta barnet i absolut främsta rummet.
Som vi påpekat tidigare på denna plats i tidningen standardutrustade Volvo sin modell PV 544 L med trepunktsbälten redan 1959. Allt sedan dess har bilbälten i bilar varit en självklarhet, som ratt och växelspak ungefär.
Men fortfarande ett halvt sekel senare, tvekar Vimmerbypolitikerna inför kravet på bälten på alla passagerarplatser. I bussarna som varje dag, sommar som vinter, i snö som i slask, kör omkring med våra barn. Fram och tillbaka.

Rostiga Mercabussar
I oktober 2001 beslutade EU:s transportministrar gemensamt i det så kallade bussdirektivet att alla nya bussar från och med kommande årsskifte ska vara försedda med bälten på alla platser. En ganska flat formulering skulle det visa sig, eftersom bussägare med begagnade bussar helt fräckt kan köra vidare.
Ännu mer anmärkningsvärt eftersom bussbolag tenderar att lägga allt krut vid själva anbudsupphandlingen. Där efter är alla fagra löften glömda. Vi ser tyvärr ganska ofta exempel på att skolbarnen skjutsas i de allra äldsta fordonen, rostiga gamla Mercabussar som äldre resenärer knappast vill åka i.
Med samma takt kommer kravet på bilbälten att vara lagstadgat om 20 år, så där.

Elementär säkerhetsutrustning
För att ytterligare förstärka allvaret föreslår trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall vid Vägverket att bussar som inte har säkerhetsbälten på alla platser endast får framföras i 70 km i timmen.
Tala om tandlös tiger. Förändringen kommer ju endast att medföra att skolungarna får åka hemifrån tio minuter senare, samt komma hem tio minuter senare. Men åtgärden visar ändå att Claes Tingvall ser allvaret i det hela.
Och det är inte särskilt svårt. Det är upprörande att vi på 2000-talet tillåter att våra skolbarn skjutsas i bussar som inte är utrustade med den mest elementära säkerhetsutrustningen av dem alla, nämligen bäten.

Betydligt mer saktfärdiga
När bussdirektivet togs 2001 uttryckte dåvarande näringsministern i Sverige, Björn Rosengren, en självklarhet att kommunerna runt om i landet endast skulle anlita bussbolag som kunde garantera fastspända skolbarn. Luleå kommun agerade blixtsnabbt och beslutade att entreprenörerna skulle ha bälten monterade redan till skolstarten. Som bara var några månader bort.
I Vimmerby, liksom i flertalet av landets kommuner, är inte beslutsfattarna lika snabba i vändningarna. I Vimmerby ställs inte ens krav på att bälten ska användas i de bussar där bälten redan finns.

Det brådskar med beslut
Nu är det dags att sätta fart. Det kan inte vara rimligt att detta får fortgå. Kostnaden att förse bussar som används i skolskjutsverksamheten kan inte vara så stor, men eftersom vi är mitt inne i en anbudsperiod, får kommunen stå för merkostnaden. Exempelvis räntekostnaden för den investering som krävs, fram till dess nästa anbudsupphandling sker.
Men det brådskar. Hur ser den person ut som vågar chansa när det gäller våra barns säkerhet? Hur ser den ut som vågar ta det ansvaret?

Alf Wesik