Konstigheter som att föreslå att lägga hela Vimmerby torg på samma marknivå, kunde jag väl förstå, efter viss tvekan, liksom att Vimmerby kommun kan tänka sig medverka i ett projekt för säkrare skolbusstrafik. Det är ju helt okej.
Mer obegripligt är att metoden att nå samma gatunivå över hela torget ska ske genom att hela himla torget höjs till trottoar-nivån. Vore det inte bättre att sänka trottoarerna? Är det något jag inte har fattat?
Ganska svårt att begripa är också det faktum att den speciella nämnd som finns i Vimmerby, som jobbar just med trafiksäkerhet, Samhällsbyggnadsnämnden, tackade nej till erbjudandet om säkerhetshöjande hjälp. Det krävdes helt enkelt att farsan tog sonen vid örat, kommunstyrelsen gick helt enkelt in, tvärt emot vad trafikexperterna sade, och tackade vänligt men bestämt ja till erbjudandet om medverkan i ett projekt för säkrare skolbusstrafik för våra skolbarn. Är det något jag inte fattar?
Ordföranden i kultur- och fritidsnämnden, Annika Carlson, moderat, utlovar dessutom, på stående fot, att de som bidrar med pengar ska få sitt namn präntat i "någon form av plakett i anslutning till statyn".
Det kanske är något jag inte fattar, men nog är det väl så att det officiella minnesmärke vi är i färd med att uppföra i Vimmerby är tänkt att på ett tjusigt sätt för alltid levandegöra vår fantastiska Astrid Lindgrens gärningar.
Det är alltså Vimmerby som samhälle, som med gemensamma krafter samlar ihop pengar och uppför ett minnesmärke. Det är alltså via våra gemensamma insatser i form av skattemedel, som vi betalar och ordnar Lindgrens minnesmärke. Med ett stycke skön konst och ett stycke eftertänksamhet.
En present tigger man inte ihop, det tillhör faktiskt god ton och god sed, att anpassa presenten efter den matsäck man för tillfället äger.
Genom att Vimmerby kommun bekostar ett minnesmärke bidrar alla kommuninnevånare till konstverket. Efter bästa förmåga, via skattsedeln. Alla bidrag är lika värda och det sker framför allt på ett sätt, värdigt Astrid Lindgren.
Om kommunen nödvändigtvis ska tigga till den verksamhet den är ålagd att sköta är det i så fall bättre att den tigger till annat, "varje tia tas tacksamt emot". Exempelvis till skolomsorgen så att alla ungar får fina läroböcker, så att lärarna får bättre resurser, till barn- och social omsorg så att alla som behöver det får en trygg tillvaro, till vården så att alla som har det kämpigt ska kunna få det lite lättare i vardagen och i livet. Till personal stor nog att våra nära och kära, våra gamla, kan ta sig ut i friska luften mest varje dag. En plakett med givarens namn utlovas, att fästas på lämplig plats, på rullatorn.
Tigg gärna pengar till detta, om det fattas i börsen, men betala vår kommuns officiella minnesmärke med egna pengar. Kontant kvitterat på förfallodagen.
Betala med ett leende, för detta kära ändamål. Glöm för ett ögonblick andra investeringar, som konstverk på andra platser, debaclet med den förra konstrundan, muséer, handikappramper och diverse andra inrättningar och upptåg.
Alf Wesik