Hjalmarssons pyramid var delad i tre vertikala delar och bottenskiktet, det största och det viktigaste, innehöll "arbetstillfällen". Mittendelen, alltså den näst viktigaste faktorn, innehöll kommunikationer, och den tredje vitigaste faktorn var "fritidsaktiviteter och kulturutbud".
Hans prioritering var alltså 1. Jobbtillgång, 2. Kommunikationer och 3. Fritid/kulturutbud.
Denna prioritering upprörde "Mona Schiller, hemvändare", som i sina protester mot Hjalmarsson prioritering menade att listan skulle ställas på huvudet, upp och ner.
Schillers lista ser således ut så här: 1. Fritid/kulturutbud, 2. Kommunikationer, 3. Jobbtillgång.
Vi kan konstatera att det som i spalterna upplevs som en näst intill rasande strid där ideologier och uppfattningar jämförs, krossas, destrueras och skickas till återvinning - egentligen är mer en harmlös argumentation.
De tycker ju i princip samma. De har ju rätt båda två. Det är ju bara ordningen mellan de tre viktigaste argumenten som skiljer.
En underbar del
Det är annars ganska intressant att fundera på vad det är som styr ungdomarnas val. Jag tror att grunden, om man verkligen grosar in sig i grunden så att säga, hittas någonstans bland de här tre grunkorna som Hjalmarsson och Schiller debatterar.
Jag är själv oerhört ålderstigen vid det här laget, men jag tror även andra mer diffusa faktorer betyder en hel del, i mer eller mindre i omfattning, som till exempel "äventyret", "spänning", "nyfikenhet", "viljan att se nåt annat", "musiken", "uteliv" och "jakten på den rätte". Med mera, med mera.
Det är självklart svårt att uppfylla alla dessa faktorer i Lönneberga, Tidersrum, Gunnebo, Djursdala och Slaka. Det är väl egentligen bara Storebro som har det allt...
Nej, skämt å sido. Allt hör ihop och det finns självklart inget som är rätt eller fel. Det finns bara en massa tyckande och tro. Sedan kan de som presenterar sina rön ha längre titlar och utbildning, än jag ens orkar skriva.
Men vi kan alla vara ense om att vi bor i ett underbart land. Och vi bor i en underbar del av detta land. Det vi har, det har vi just här.
Allt hör samman och ett bra fritidsutbud förutsätter att det finns ett bra och expanderande näringsliv. Och vice versa.
Jag tror det är fel att peka ut just ungdomar vid en vägning av vad som är viktigast. Livet och tiden rullar på, och den som är barn, är vips bara en ungdom, är vips bara vuxen, är vips bara äldre, är... ja, ni förstår säkert.
Bättre tågordning
Själv vurmar jag dock extra för kommunikationerna. Eller infrastrukturen, som jag föredrar att kalla det. Ingen av Hjalmarsson eller Schiller placerade kommunikationerna som allra viktigast, vilket jag gärna gör.
Jag vet att det är politiskt fullständigt inkorrekt att säga att bilar är bra att ha, liksom vägar och parkeringsplatser. För mig är det dock förutsättningar för att bo på landsbygden, eller i mindre städer.
Behoven är olika för alla, liksom för olika industrier, handeln och invånare. Därför bör lokalpolitiker tänka lite förbi vad som är politiskt korrekt, och lägga mer kraft på att jobba för och lobba för fler och bättre och snabbare landsvägar, mer tåg och buss, flyg och båttrafik.
Turismen är en allt viktigare förutsättning för överlevnad och infrastrukturen är avgörande för dess framtid och utveckling.
Fram för bredare landsvägar. Tänk på att högre hastigheter minskar avstånden. I tid räknat.
Och det är väl tiden som räknas, eller hur?
Alf Wesik
Själv placerar jag gärna utbyggd infrastruktur på plats nummer ett
Det har under en tid rasat - nja, det kanske ändå är fel ord , men väl pågått - en stundtals ganska het debatt på denna tidnings insändarsidor. Bakgrunden är den att moderaten Harald Hjalmarsson i Västervik, före detta kommunalråd, vid ett sammanträde visade upp en pyramid som enligt honom skulle beskriva de viktigaste faktorerna för vad som krävs för att ungdomar ska bo kvar i Västervik. Eller flytta in. Om vad som styr bosättningsort, kort och gott.
Detta är en ledare.