När några ledande politiker och tjänstemän i Kinda tar sikte på Afrika och planerar en nätt liten tripp dit, för summa summarum en miljon pix, sådär, så talas det i motiveringen om vänorter, solidaritet, gammalt samarbete, stadsplanering och så vidare.
De vackra orden staplas på varandra som 2 tum åttor på Kindasågen.
Som om detta inte vore nog så bygger förespråkarna på med ord som demokrati, medmänsklighet, hjälp och utveckling, eller ännu mer övertygande ord, fast kanske mer otäcka, som fattiga barn, svält, kvinnomisshandel, våldtäkt .
Ganska väl använda skattekronor, med andra ord. Ganska friskt vågat.
Med vackra ord går allt att bevisa. Eller kanske inte...
Sedan vi på denna plats senast skrev om de planerade resorna, där sammanlagt elva personer skulle resa till Afrika tre gånger för nära en miljon kronor, så har reaktionerna inte låtit vänta på sig. Mängder av människor har hört av sig och haft förhållandevis kraftfulla åsikter. Någon för, men nästan alla emot.
Och så är det. De vackra orden kanske helt enkelt inte var många nog, eller vackra nog, eller otäcka nog.
Frågan är om en strukturell uppbyggnad av en region i Afrika inryms inom den kommunala kompetensen. Frågan är om den överhuvud taget inryms inom Kinda kommuns kompetensområde.
I motsats till detta finns olika ideella organisationer och privatpersoner som gör fantastiska insatser för våra grannar, nära eller mycket, mycket långt bort.
Vi kan nämna Föreningen Norden i Vimmerby som en gång i tiden startades med Gunnar Eriksson på Näs i ledningen, den så bekante.
Det handlade då om akut hjälp till våra närmaste grannar, till det av kriget drabbade Finland, och senare även Danmark och Norge. Det handlade om så kallad fadderortsrörelse som verkligen gav ett konkret och odiskutabelt resultat.
Detta arbete har fortsatt sedan starten 1943 och vuxit till en mycket fin verksamhet. Med endast ett kommunalt stöd som i princip alla andra föreningen, alltså ett par enstaka tusenlappar, har föreningen utvecklats.
Medlemmarna betalar en årsavgift på dryga hundringen och föreläsare ställer upp gratis, eller näst intill, vid de olika besöken som arrangeras orterna emellan. Och medlemmarna ställer ofta upp med husrum så att även login klaras av både billigt och socialt.
Kommunernas vänortsutbyte skulle överhuvudtaget behöva granskas. Strunta i de vackra orden och titta på vad de egentligen kostar skattebetalarna, och vad de egentligen ger tillbaka.
För så är det ju att den gemensamma kommunala kassan, som pumpas in i form av statsbidrag, olika kommunavgifter och skatter, enligt lag måste komma alla till del. Alla måste behandlas lika. Exakt lika.
För att få en större respekt och en större förståelse måste grunden byggas helt klar innan huset reses. Alltså måste de kommunala grundfrågorna, som skola, vård och omsorg, vara felfria och i ett sådant skick som alla önskar sig - innan huset kan resas, innan kommunen kan satsa på andra verksamheter.
Visst kan noga övervägda avsteg göras och satsningar på andra verksamheter ske, men i så fall måste de kunna motiveras inte av vackra ord allena, utan även kalla fakta. Som att alla kommuninvånare ska få glädje av satsningen, helst direkt men i värsta fall indirekt.
Vissa vänortsutbyten kanske funkar bra, kanske ger konkreta resultat - men då borde de redovisas nogsamt. I bolagsredovisningar ska ersättningar och förmåner redovisas helt öppet - detsamma borde gälla kommuner; vilka är vänorterna, vad kostar utbytet och vad ger verksamheten för resultat.
Alf Wesik