Ledare: Slå näven i bordet, protestera mot nedläggning av järnvägen

Löfvens löften kördes in till kongressalen på en röd S-märkt trilla, men de passar egentligen in i alla svenska partiers handlingsprogram.

Lika stort behov
Han talade även om järnvägen, Stefan Löfven. "Vi måste ha mycket, mycket bättre järnvägar", sa han.

Det var ganska precis ett dygn efter det att Trafikverket meddelade att myndigheten vill dra in underhållet på Stångådalsbanan och Tjustbanan. I praktiken innebär ett minskat eller helt slopat underhåll, att de två järnvägssträckorna hotas av nedläggning.

Stefan Löfven borde ha talat med sina generaldirektörer, även om de bara är tillförordnade som Torbjörn Sunesson, innan han ställer sig i talarstolen och talar med folket.

Han talar om vikten av höghastighetståg, Löfven. Vi i Småland nöjer oss med låghastighetståg. Bara de avgår och ankommer på utsatt tid, så är det okej.

Han talar om japaner, Löfven, om att japanerna lyckats köra höghastighetståg i 50 år, medan den förra regeringen kallade dem för science fiction. Han sade sig villig att starta med Norrbotniabanan, därför att det är lika viktigt med järnväg i norra Sverige, som mellan de tre storstäderna.

Småland och södra Östergötland, är inte någon del av Norrland - men behovet av infrastruktur är lika stort. Behovet av tågförbindelser är lika stort här som i Borlänge.

Fysiska hinder
Vi har på denna plats talat om politikernas vurm för lokala politiska frågor, om vikten av att värva nya företag - men saknat den kanske viktigaste frågan av dem alla, nämligen vikten av en förbättrad infrastruktur.

För de befintliga företagets skull.

Nu får vi hoppas att det konkreta hotet mot de två järnvägarna, verkligen sätter spotlightsen på sammanhanget. På vikten av att med hjälp av alla olika kommunikationer knyta de större städerna, de expansiva områdena, högskoleorterna, närmare vår region.

Visst är det viktigt med snabba förbindelser, och visst går det att jobba på distans, och koppla upp sig på webbaserade lösningar över hela Sverige och hela världen.

Men det är lika viktigt att övervinna de fysiska hindren.

Helt rätt väg
När underhållet på vägar och järnvägar blir sämre, drabbar det ungdomarnas vilja och möjlighet att bo kvar, det drabbar företag, som är beroende av jobbpendling, och det drabbar invånarantalet eftersom bostadspendlingen blir svårare och långsammare.

Löfvens löften kan prickas av ett efter ett; det vill säga 1) att ja, vi får verkligen ett förändrat samhälle om järnvägen försvinner, det blir nämligen ännu glesare. 2) Ja, vi får förändringar i arbetslöshetsstatistiken. Men tyvärr åt fel håll. 3) Ja, det är ett solklart fall av prioriterade investeringar. Men prioriterade för andra, än vi i Småland och södra Östergötland. Och slutligen 4) så påverkas statens underskott. Det ökar. Genom att dela in Sverige i A-, B- och C-regioner blir behovet av statliga insatser ännu större.

När Micael Glennfalk säger att han nu vill samla Infrastrukturkansliet, landshövdingarna, länens riksdagsledamöter, regionförbunden och ledande kommunpolitiker - så är han inne på helt rätt väg.

Näven i bordet
Ta järnvägen, medan den ännu finns kvar, res upp till Stockholm och protestera. Uppvakta Stefan Löfven och uppmana honom att följa upp sina löften. Det handlar helt enkelt om framtiden, om våra möjligheter inte bara att expandera - utan om att överleva.

Kanske kan Löfvens partikollega, kommunalrådet i Västervik, Tomas Kronståhl, belysa vikten av de båda järnvägarnas avgörande betydelse. Om han inte törs själv, så kan ju alltid s-kollegan i Kinda, kommunalrådet Hans Måhagen, hålla handen.

Lars Rosander, kommunalråd i Hultsfred, centerpartist, krävde i en gemensam aktion med centerkollegorna i Högsby och Mönsterås, Ingemar Svanström och Roland Åkesson, redan 2014 en snabb och effektiv modernisering av järnvägen, för att komma närmare såväl Linköping som Kalmar.

Slå näven i bordet, annars är risken uppenbar, att vi med hög hastighet närmar oss ändhållplatsen.

Alf Wesik