Misstanken förstärks genom att vi vet att det är kommunalrådet i Kalmar, Johan Persson (S), som fått uppdraget att vara högsta ansvarig utredare.

Landsbygdsutredningen är lika fullt ytterst intressant. Vi vet inte så mycket om vad den kommer att innehålla men flera organisationer och politiker har ändå valt att försöka förutse och försöka stämma i bäcken.

LRF, exempelvis, säger sig hålla med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), om att det saknas en sammanhållen politik för landsbygden. Förbundsordföranden Helena Jonsson säger att det är viktigt att utredningen blir konkret och inte bara en massa ord svävande som diffusa drömmar över hagmarkerna.

Landsvägar och poliser

Givetvis har hon rätt. Exempelvis vad det gäller infrastruktur i alla dess former. Där är det inte planer och långsiktiga mål som krävs, utan omedelbar igångsättning och snabbast tänkbar verkstad.

Jag tänker på vägar i alla dess former; kostigar, GC-vägar, grusvägar, landsvägar och motorvägar.

Jag tänker på snabba och kvalitetssäkrade tågförbindelser, exempelvis via Stångådalsbanan och Tjustbanan.

Jag tänker på bredband via fiber, små 5G-master även i mindre byar och en idiotsäker tillgång på telefoni i fast eller flytande form.

Vi behöver en polisorganisation där ord och handling är kompatibla. Det funkar definitivt inte att lova bättre service och närvaro på landsbygden, och samtidigt flytta såväl poliser som polisbilar till Långtbortistan.

Kompetens tillsvidare

Kommunerna i dess nuvarande form fungerar bra. De behöver dock bli mindre och effektivare, inte ännu större och ännu luddigare genom ständigt nya projekt. Och skippa för Guds skull alla tankar på att gigantiskt svällande regioner ska gynna landsbygden.

Det har viskats om att Johan Persson har ägnat julhelgen åt att fundera på kompetensunderskottet på landsbygden. Det har viskats om att det kanske kommer ett förslag enligt norsk modell, nämligen att studieskulder skrivs av för dem som tar ett jobb på landsbygden.

Det är både bra och dåligt. Bra därför att det möjligtvis kan avhjälpa läkarbristen på våra vårdcentraler och mindre sjukhus. Kanske råda bot på organisationer som går runt endast med hjälp av svinigt dyra stafettläkare, eller ännu dyrare hyrläkare.

Dessa skulle kunna ersättas med tillsvidareanställd kompetens. Till nytta för alla.

Korsvis pendling

Nu ska vi inte vara dystra i överkant så här dagarna före utredningen ska presenteras. Men säja vad man vill om läkare, dumma är de sannerligen inte.

Risken är uppenbar att det börjar dribblas med tillfälliga bostadsadresser för att få dyra studieskulder avskrivna.

Kompetensbristen är kanske mest uppenbar inom sjukvården. Men den är högst närvarande även för andra skattefinansierade organisationer, som exempelvis kommuner och statliga myndigheter och liknande.

Samt framför allt inom våra privata företag. Nya riktlinjer för att locka välutbildad kompetens till glesbygd, till landsbygd, till oss i norra Småland och södra Östergötland, bör kombineras med stärkta krav på bostadsorter.

Det är ett otyg idag, alla dessa arbetspendlingar till vårdcentraler och mindre sjukhus, och dessa långdragna ledigheter efter jourtjänstgöringar.

Det är inget bra att den kompetens som är född och uppvuxen på mindre orter på landet, ofta pendlar till finfina jobb i storstäderna samtidigt som kommunhusen på småorterna befolkas av personal som till stor del bor och skattar på andra orter.

Styr upp detta korsvisa pendlande på något vis, Johan Persson, så kanske landsbygden kan må bättre i framtiden. Både på pappret och i verkligheten.