Vi kunde i tisdagens tidning läsa att det ska placeras ut 16 fartkameror på 34:an, på sträckan Målilla till Gullringen. Jodå, även jag tror att såväl Hultsfreds som Vimmerby kommuner kommer att tappa fart tack vare, eller på grund av, dessa kameror.
Men bara där. Exakt där kamerorna står. På sträckorna emellan kommer det att gasas mer, bara för att vi, Herr och Fru Brådis, ska hinna köra in den tid vi just förlorat. För ögontjänare är vi väl alla, om vi ska vara riktigt, riktigt ärliga. Den som påstår att han eller hon aldrig någonsin kört för fort, saknar antingen körkort, eller också ljuger han. Eller hon.
Låt oss bena upp dessa stolpskott en smula. Varje kamera kostar i snitt en halv miljon kronor bara att få på plats. Räkna själva, det ska placeras ut 700 nya kameror över landet. Sedan kommer kostnaden för att ha ett helt gäng poliser, eller vad de är, att sitta på en specialavdelning i Kiruna och försöka tyda dessa bilder som skickas ut, eftersom föraren måste identifieras för att kunna fällas. De som har en Hammarbyhalsduk uppdragen över nästippen går fria, oavsett hur snabbt de kör. Alla som kör med så slitna däck att korden tittar ut, går fria, liksom de som kör med ytterst bristfälliga fordon. Alla som kör omkring utan körkort går fria, liksom alla som kör med en promille alkohol i blodet. Eller två.
Bara, bara de håller hastigheten.
Själv är jag betydligt mer rädd för att möta en rattfull bilist, eller en bilist i en skrothög värdig Eskils i Rumskulla, än en duktig tjänstebilsförare som kör nio kilometer för fort på 90-väg.
Trots att det handlar om 16 plåtpoliser på dessa fem mil klarar alla med hyggligt närminne att memora platserna på kanske två-tre dagars pendlande. Detta innebär att ortsborna kommer att klara sig från efterräkningar, medan passerande turister, obönhörligt hamnar i polisens fotoalbum. Och vad det främjar trafiksäkerheten att turisterna två veckor efter det att han gästat turistbyrån i Rådhuset eller Festivalen i Hultsfred, får ett brunt kuvert i brevlådan med saftigt inbetalningskort som minne från våra trakter, begriper jag inte.
För alla de med dåligt minne finns det numera hjälpmedel att köpa. En snabb sökning på Internet visar att dagspriset för att slippa ifrån bruna brev från polisens fotolabb, är 1 280 kronor inklusive moms, men exklusive porto, 40 spänn.
För detta får man en GPS-ansluten varnare, som ständigt daterar upp var kamerorna är belägna, och med ljud och ljus, varnar föraren att denne närmar sig ett kameraskåp. Kartmaterialet dateras upp snabbare än Vägverket hinner dra plasten från de nya stolparna.
Jag skulle tro att inom ett år, eller kanske ett halvt, finns det utrustning som kan kopplas in på bilens farthållare och automatiskt sänka hastigheten förbi dessa vägarnas fotoateljéer.
Tyvärr kommer de 16 nya fartkamerorna i Hultsfreds- och Vimmerbyregionen att innebära ännu mindre polisiära resurser till trafikövervakning. Trafikpolisen har numera blivit även Gränspoliser, med alla tulluppgifter. Dessutom innebär alla skåp att vår lokala polis får ännu mer att göra. Det är nämligen så att det är den lokala polisens uppgift att försöka slå fast vem alla människor är, som inte erkänner fortkörningarna. De med konstiga miner, med solskyddet nedfällt till knäna, de med Nixon-masker framför ansiktet och de som inte är sig själva. Alltså, de som lånat ut bilen.
När en Hultsfreds- eller Vimmerbybo åker fast för fortkörning någonstans i övriga landet, eller i Norge, till exempel, och inte erkänner, då är det våra poliser som får det delikata uppdraget att försöka identifera. Att åka hem till fotomodellerna och övertyga dem om att det är de som är de. Nekar de
- ja, då finns det inget annat att göra än att knyckla ihop inbetalningskortet och slänga det i närmaste papperskorg.
När de istället kunde vara ute i trafiken, jobba med hastighets-, körkorts- och nykterhetskontroller. Samt kolla däcksutrustningen. Vi vill ha fler poliser, men de ska vara tillverkade av mamma och pappa, inte av Sapa i Vetlanda.
Alf Wesik