I uppdraget ingår att inventera läget i länet, sammanfatta varselsituationen och hur den kan komma att utvecklas. Radarparet Larsson och Lindgren ska även analysera läget i omgivande län för att försöka dra slutsatser om hur detta kan komma att påverka oss.
Slutligen ska nödvändiga åtgärder föreslås i ett så kallat handlingsprogram. Detta ska sedan tjäna som underlag för en kommande dialog med den grupp statssekreterare som ska samordna arbetet i regeringskansliet.
Näringsdepartementets statssekreterare Jöran Hägglund är utsedd att leda arbetet. Det första formella mötet har ägt rum och resultatet blev att arbetet ska inriktas på tre frågor; a) identifiera branscher som drabbas först och hårdast, det vill säga företag inom trä, glas och fordonsindustrin b) indentifiera hinder för tillväxtföretag och tillväxtbranscher samt c) utreda vilka konsekvenser konjunkturnedgången kan få för länets kommuner och landsting.
Uppdraget är självklart oändligt viktigt och kan inte på något sätt negligeras. För att försöka hitta lösningar och en skaplig väg genom eländet måste expertis från en bred grund samverka; såsom alla kommuner i länet, landstinget, arbetsförmedlingen, näringslivsorganisationerna och högskolan i länet.
Vi skulle här från Vimmerbys horisont även lite försynt skicka med hälsningen; sluta jäklas med oss i Vimmerby.
Jag kan nämligen inte se situationen som någon annan än att statsmakten försöker jäklas med Vimmerbyborna.
Hur kan det annars förklaras att i stort sett varenda statlig myndigheter, varje tillstymmelse till statlig verksamhet i länet i allmänhet, och Hultsfred-Vimmerby i synnerhet, skärs ner, bantas, flyttas och slaktas.
Det senaste exemplet är signifikativt;
Skattemyndigheten i Vimmerby har under en längre tid tvingats vidkänna ständiga neddragningar. Vi trodde väl lite till mans att taket var nått, eller rättare sagt golvet var nått, när skattemyndigheten meddelade för något år sedan att den hade för avsikt att flytta ut från sin ganska nybyggda stora fastighet i centrala Vimmerby - och istället flytta ut till andra förhyrdalokaler i Focushuset.
Det är ju sjutton, tänkte kanske vi Vimmerbybor, men nu ska det väl i alla fall vara slut på neddragningen. Så var inte fallet.
Lokalerna i Focushuset rustades upp och anpassades till myndighetens behov och vid en pampig invigningen skedde inflyttning.
Redan efter tio månader försvinner skattemyndigheten från Vimmerbys yta. Visserligen finns den kvar i minimal version, men då som ett samarbete med försäkringskassan - som även den har bantats in absurdum.
Att skattemyndigheten därmed tvingas erbjuda de före detta Vimmerbyanställda ersättning för att arbetspendla till anläggningen i Västervik, med 2 000 kronor per månad och person, verkar inte röra ansvariga i ryggen.
Inte heller att skattemyndigheten i Vimmerby har ett sexårigt hyresavtal med fastighetsägaren till Focushuset. Så stor var framtidstron för bara ett år sedan att det tecknades sexårigt avtal med fastighetsägaren - men redan efter tio månader sägs det upp.
Jag vill givetvis att den tillsatta gruppen under ledning av Leif Larsson och Sven Lindgren, ska se lågkonjunkturen i ett mer vidare perspektiv. Vi ser ju så gott som dagligen nya varsel och oerhört många arbetstagare ser sina liv slås sönder, samt familjer, släktingar och en förlängning butiks- och serviceutbud.
Men att jäklas med Hultsfreds- och Vimmerbyborna i en i sammanhanget mycket liten och anspråkslös fråga, har ändå ett stort symbolvärde. Skattemyndighetens inbesparing på dessa centraliseringsåtgärder bör i reda pengar vara - utan att veta exakt antal kronor - ytterst marginella.
Jag vet självklart att sparkraven gäller alla i samhället. Men någonstans måste någon sätta ner foten och säga att sparar vi in ytterligare, så försvinner incitamentet att utveckla landsbygden, till och med få den att överleva.
Det hjälper inte hur många kluriga uppfinnare som klämmer fram idéer och arbetstillfällen på löpande band. Om vi i Kalmar län i allmänhet och de norra kommunerna i synnerhet ständigt tvingas rapportera om statliga bantningskampanjer.
Således tvingas vi se att sjukvården förpassas allt längre bort från oss, att posten i princip försvinner, att bankerna blir allt färre och med allt kortare öppettider, att poliskonstaplar och polisstationer ersätts av fartkameror och övervakningsutrustning, att glesbygdsbutiker tvingas slå igen dignande under övermäktig konkurrens, att åklagarväsende och tingsrätter och kronofogdemyndigheter flyttas till någon annan stans, att försäkringskassorna slås sönder i molekyler, att arbetsförmedlingarna centraliseras och att brandkårerna centraliseras och får allt mer att göra - såsom trafikdirigering vid olyckor. Nej, sluta jäkla med oss Hultsfreds- och Vimmerbybor. Gå gärna igenom vad ni kommit fram till, Larsson och Lindgren, när det är er tur att redovisa - men glöm inte heller att spola finsnacket och uppmana statsmakten att sluta jäklas med oss här nere på landet.
I övrigt måste stimulanspaket fram för ökat byggande, detta inom såväl offentlig sektor, som inom det privata näringslivet och hos privatpersoner. De måste till att byggarna får jobb, särskilt som de måste göras förr eller senare, för att på det sättet stimulera hela samhället, inklsuive de under punkt a) redovisade åtgärderna.
En annan satsning måste göras på infrastrukturen. Den är livsviktig för oss i övriga delar av landet, och med nuvarande hastighet på förfallet, måste asfalten ut illa kvickt.
Men framför allt, sluta jäklas med oss Hultsfreds- och Vimmerbybor.
Alf Wesik