Den allra mest konkreta prioriteringen handlar om hur våra gemensamma tillgångar ska fördelas. Vilka verksamheter som anses viktigare än andra och hur mycket viktigare.
I en välskött kommun handlar det om positiv prioritering. Vad ska vi satsa på för nya verksamheter, hur ska vi stimulera näringslivet, kulturen och fritiden?
I en misskött kommun blir det istället negativa prioriteringar. Där handlar det om att skära på verksamheter för att få plus och minus att gå ihop i slutändan.
I den nyligen avslutade nationella valdebatten kunde vi se att kommunerna trots allt har en ganska gynnsam situation. Att de har goda förutsättningar att sköta sina åtaganden. Såväl regeringsalliansen, som oppositionen, presenterade nyligen nya budgetförslag där kommunerna ytterligare gynnas.
Det hjälper inte Vimmerby långt. Kommunen är ekonomiskt misskött under en lång rad av år - långa perioder av total handlingsförlamning har varvats med oansvariga investeringar som åter kommer att placera kommunen i lånedjävulens sugande kvicksand.
Den här glättiga sorglösa politiken som drivits under åtminstone ett decennium får nu personalen i förskolan i Pelarne lida för. Den får nu lokalvårdarna lida för, den får nu personal inom omsorgsförvaltningen lida för.
Men andra ord; av kommunens 1 355 anställda är detta de människor som behövs mest av alla som nu elimineras. Det allra värsta är att detta i sin tur drabbar våra käraste, nämligen barnen, de som är sjuka, de äldre, de som har olika behov av ständig hjälp.
Vi hoppas innerligt att omsorgsnämndens majoritetsbeslut inte sker av förhandlingstaktiska skäl. Vi hoppas verkligen att det inte handlar om skrämselskott.
Politikerna i omsorgsnämnden måste ju vara medvetna om att försämras vården och omsorgen och skolan, så leder det ofelbart till att kommunens möjlighet att locka nya invånare hämmas.
Resultatet kan mycket väl bli det rakt motsatta.
Idag fungerar det på det viset att när politikerna anar faran, när de anar att budgeten inte kommer att klaras, att deras prioriteringar inte håller måttet, så väljer de att gå ut med sparbeting, ett procentuellt sparande som enligt osthyvelsprincipen skärs tvärs genom varenda kommunal förvaltning.
Med personal som redan idag går på knäna, är det en oerhört kortsiktig och förkastlig politik. Vi måste kräva av våra valda politiker att välja en annan väg, att våga ta de besvärliga besluten.
Här måste helt enkelt administrationen minskas, här måste alla icke lagstadgade verksamheter ifrågasättas. Exakt alla.
Vi måste till varje pris klara dels de grundläggande samhällsansvar som finns, det vill säga vård, skola och omsorg, dels avsätta pengar till investeringar som ger säker avkastning, det vill säga stimulera det privata näringslivet. Allt annat måste helt enkelt ifrågasättas.
Inför anställningsstopp, sätt upp en plan för hur personalmängden ska reduceras, kortsiktigt och långsiktigt. Över huvud taget måste det till bra Lup:ar, alltså lokala utvecklings- och översiktsplaner.
Gå gärna och käka jultallriken, för där hittar vi absolut inte orsaken till problemen. Och jag tror inte den gesten lugnar den personal som avskedas, de drabbade vårdtagarna, förskoleungarna eller föräldrarna, ett endast dyft.
Prioritera sparandet så det gör nytta istället. Det var verkligen tur att vi hann avverka valet innan detta scenario blev verklighet. Tur för den borgerliga majoriteten vill säga.
Alf Wesik