Ingalunda. Här lyser flitens lampa, folk sitter vid sina datorer och jobbar på distans. De beställer varor, de kollar på TV, de håller kontakt med släkt och vänner och affärerna blomstrar även om verksamheten bedrivs längst ute till höger om den sista rauken på Fårö.

Vi kunde se i tidningen Land för bara någon månad sedan att Sven Olle Olsson som bor tillsammans med sin hustru Vendela Engström på Fårö, den lilla ön norr om Gotlands "fastland", fått in hela världen på besök i köket i sin bostad.

De blev nämligen sist i länet Gotland att få fiberanslutningen svetsad och påsatt i sin bostad. Jodå, ni läste rätt. Det blev sist ut. Därmed har varenda gut tillgång till snabbt bredband.

Snabb vardag

Anne Mousa Ståhl jobbar som bredbandskoordinator på Gotland och säger till tidningen att de sedan sju år jobbat med målsättningen att alla gotlänningar ska få fiber.

Hemligheten? Jo, två saker, som jag kan se det.

De har haft som strategi att börja med de som bor på landet.

Och den andra?

De har valt att se arbetet inte som ett tekniskt ekonomiskt projekt utan som ett social projekt.

Och det kan bland annat sista fiberparet ut, på Fårö, intyga stämmer. Sven Olle jobbar med programmering på distans och är trots att han blev sisten att kopplas på mycket nöjd. Han är glad över att vardagarna går lite snabbare.

Gotland utklassade därmed övriga landsändar i vårt glesa och avlånga land. Regeringen har satt upp det nya bredbandsmålet att 95 procent av alla hushåll ska ha tillgång till snabbt bredband senast år 2020.

Vi kan konstatera två saker. 100 procent är bättre än 95, och augusti 2017 är bättre än 2020.

Alla åldrar

Anna Mousa Ståhl säger att engagemanget runt om på ön, eller rättare sagt öarna, har varit fenomenalt. Socknarna har engagerat sig och nykomponerade fiberföreningar har hjälpt till med båda det ena och det andra.

Hur har det lyckats med det sociala då? Jag skulle tro att Mousa Ståhl snarare tänker på den goda sociala effekt själva uppkopplingen för med sig. Nämligen helt nya möjligheter att hålla kontakt i realtid med släkt och vänner och partners och andra, via bild och ljud.

Men arbetet har dessutom skapat en mer fysisk social tillvaro. Socknar, grannar och föreningar har förts samman i sitt arbete. Och det har skapat nya vänskapsband, som säkert kommer att fortsätta även när näsorna begravs i flimret från displayen.

Anne Mousa Ståhl säger att det dessutom har visat sig att intresset för att koppla upp sig är lika stort oavsett ålder på personen.

Om någon skillnad kan urskiljas så är det att äldre har större intresse och yngre verkar förlita sig mer på mobilen men även fastighetsägare eller hyresgäster i åldrarna 35 till 45, visar mycket stort intresse. Bland fastboende har redan fyra av fem hushåll anslutit sig.

Tycker mycket

Att intensiva arbeten pågår runt om i Sverige råder ingen tvekan om, men lokala politiker i Västervik, Hultsfred och Kinda, kan ändå dra en del slutsatser av det framgångsrika konceptet på Gotland. Exempelvis att ansvariga för utbyggnaden ska ta så mycket hjälp de bara kan av lokalsamhället.

Anamma tanken att det ska vara ett socialt projekt. Var alltid tillgänglig, inte minst under helger och semestrar när frivilliga har tid att jobba.

Sist men inte minst - tyck om att dricka kaffe med många personer.

Ja, en hel del kloka ord från Gotland. Nu har det dags att kommunerna i våra trakter tänker om. Intresset för att ha tillgång till snabbt bredband är självklart större på landet än i centralorterna.

Det är ju givetvis så, när man tänker efter, att boende i Gladhammar, eller Rådehult, eller Tidersrum är mer beroende av att få tillgång till bättre TV-bild och snabba samhällstjänster, än exempelvis storstäder som Ankarsrum, Södra Vi eller Hycklinge.

Trådlöst, telefonlöst, macklöst, postlöst, kontantlöst och bilfritt ja, kära nån, det går finfint att sitta i Stockholm och tycka så himla mycket. Hälften vore nog.

Jag skulle tro att Sven Olle och Vendela på Fårö håller med.