Så långt är allt bra.
Det är tyvärr inte lika bra att de så tydligt tagit ställning för ett alternativ, när det i själva verket finns två.
Och, som jag kan se det, grundas hela deras resonemang på kostnadsjämförelsen. En luftledning, som de förespråkar, på den 5,5 mil långa sträckan skulle kosta cirka 65 miljoner. Att gräva ner samma kabel skulle enligt deras egna kalkyler bli 235 miljoner kronor dyrare.
"Vi har en skyldighet enligt ellagen att hålla elnätsverksamheten självfinansierad".
Det stämmer naturligtvis. Men det finns ändå massor av utrymme till diskussioner innan man som E.ON Elnät går emot i stort sett alla remissinstanser som yttrat sig i ärendet, samt går emot alla de cirka 100 markägare som finns på sträckan.
Elnätsföretaget i Sverige har rätt att ta ut kostnader för drift och underhåll, samt dessutom en rimlig avkastning för att långsiktigt kunna utveckla och investera i näten.
Det är just detta frågan handlar om. Vad är en rimlig avkastning? Vad är drifts- och underhållsskostnaden och för vilken tid ska den beräknas? Hur värderas miljöaspekten?
Ställningstagandet för luftkabel, istället för jordkabel, grundas på att den faktiska byggkostnaden är 235 miljoner kronor högre i det ena fallet.
Om skillnaden vore mindre skulle kanske även Persson och Gunnarsson tänka annorlunda. Och det skulle bli fallet om intrångskostnaden för luftkabeln räknades annorlunda än idag. Den centerpartistiska riksdagsmannen Anders Åkesson förklarade i en insändare i denna tidning att han motionerat om att intrångsersättningen, alltså ersättningen för den åker- eller skogsmark som krävs vid byggandet - ska storleksbestämmas efter nya grunder.
Betydligt mer fördelaktiga för enskilda markägare.
Det är lika med 330 hektar. En jordkabel kräver tio meter ledningsgata, högt räknat, för det krävs ju trots allt tillgänglighet även till den. Det är lika med 55 hektar totalt.
Den teoretiska livslängden på en kabel av detta slaget är 70 år, så dels ska skadan av att ha en bred och ful ledningsgata rakt igenom sina marker bedömas gånger 70, dels ska årliga röjnings- avverknings- och underhållskostnaden för cirka 275 hektar extra beräknas gånger 70.
Men det viktigaste kanske ändå är hur stor relevans som ska tillerkännas landsbygdens alla invånare, landsbygdens alla markägare, landsbygdens alla företagare. Vi talar om ett beslut som sträcker sig över generationer framåt.
Vi talar om ett beslut som inte bara berör oss utan även våra barn och barnbarn.
En ny landsväg tvärs igenom markerna tror jag skulle uppröra den breda allmänheten ännu mer. Varför? frågar jag mig.
Liknelsen är verkligen relevant. En luftledning med höga stolpar och hängande linor tar i anspråk lika mycket mark som en fyrfilig motorväg mellan Vimmerby och Kisa.
En jordkabel kräver utrymme som en gång- och cykelväg. Motorväg kontra GC-väg, alltså.
Det är inget fel på vindkraft, det är aldrig fel att vi utvecklar alla miljövänliga alternativ som finns - men att som Carlgren hota med att dra in enskilda kommuners vetorätt mot anläggande av nya vindkraftverk och nya kraftverksparker, är inget mindre än en misstroendeförklaring gentemot kompetensen hos kommunpolitikerna.
Han menar att kommunala politiker har en tendens att lyssna för mycket på opinionen. Men det gäller väl i så fall även staten och Carlgren, att de har en obehaglig tendens att lyssna för mycket på opinionen. I detta fall vindkraftsförespråkarna.
Liknande förslag gör absolut inte att den demokratiska processen förs framåt. Utan istället tvärt om.
Resonemanget är exakt detsamma när det gäller nya elkablar och höga elstolpar. Om det är så att landsbygden anför andra besvär än de som härrör sig till rena ekonomiska grundfakta, så måste de självklart övervägas. De måste kunna anföras och bedömas ur ett demokratiskt perspektiv.
Någon kanske protesterar och säger att dylika investeringar har allmännyttiga egenskaper långt över de enskilda.
Ja, kanske det, men oavsett om protester inkommer från en person, hundra, tusen eller en hel kommun - så måste de lyssnas på.
I just detta ärende protesterar i stort sett alla, förutom nätverksägaren. Det måste helt enkelt betyda något.
Och med nya bestämmelser för markintrångsersättningar, omkullkastas alla nuvarande kalkyler. Måtte de nya ersättningsdirektiven hinna bli klubbade av en politisk majoritet innan luftledningen börjar byggas, annars får vi leva med en situation i 70 år framåt, som bygger på felaktiga ekonomiska grundförutsättningar.
Detta stärker uppfattningen att vi, att Björn Persson och Håkan Gunnarsson, helt enkelt måste lyssna mer på lokala synpunkter, för att kunna nå ökad acceptens för regionala åtgärder.
Alf Wesik