Sommartorget har blivit till Vimmerbys Waterloo

En klok person sa till mig en gång, att "det är bra att skjuta skarpt, men det är minst lika viktigt att rikta bössan åt rätt håll." Så rätt, så rätt. Vi ska vara försiktiga om budbärarna så att de inte stryker med i onödan. Men så är det ju i organisationer av alla slag, att man kan rikta kritik mot enskilda personer, men ändå inte göra det "personligt".

Ledaren2009-03-05 07:36
Detta är en ledare.

Vad jag menar? Jo, när en enskild tjänstemän exempelvis inom en kommunal organisation, får motta kritik för ett förslag inom ett visst område, så är det givetvis han eller hon som ska kritiseras. Men å andra sidan är det inte han eller hon som är ansvarig för vad som sedan genomförs. Det är antingen någon högre chef, eller demokratiskt tillsatta politiker.
Sedan finns det situationer när alla är lika tokigt ute, när kritik och ansvar är sammansvetsade som en kryssram på en AC Cobra.
När tjänstemannen ger tokiga direktiv och förslag, och chefstjänstemännen och ansvariga politiker, tar lika stolliga beslut.
Sjuttsicken vet om inte blivit på det viset, när det gäller torget i Vimmerby, det så kallade Sommartorget.

Tragikomiska vändningar
Jag minns en solig måndagsmorgon för ganska precis 20 år sedan. Då inför det årets semesterperiod hade någon kläckt idén att göra torget delvis bilfritt. De stackars ledamöterna i Tekniska Utskottet, hade utrustat sig med en räcka vilda idéer, ett parti cementblock, några kommunalarbetare och en traktor med lastgafflar. Dessutom ingick det några stora fyrkantiga blomlådor i uppgörelsen.
Jag vet, för jag var själv på plats, utskickad för att skildra skådespelet. Jag vet för jag sitter och tittar på en bild från händelsen i detta nu.
Sedan började det stora flyttkalaset i Vimmerby. Politikerna satte ut cementblock, enkelriktade gatstumpar, upptäckte att det kommer att bli krockigt värre bland bilarna, bytte körriktning, flyttade cementblock, tog paus, diskuterade, och gjorde sedan helt emot vad de tänkt från början.
Resultatet blev en rundkörningsbana som i folkmun, signerad undertecknad, kom att kallas Gokartbanan. Även om cementblocken flyttades flera gånger den sommaren så ville det sig inte riktigt, milt uttryckt.
Det blev problem - och dessa har inte lösts ännu. Sommartorget är på väg att bli Vimmerbys eget Waterloo.
Jag vet att alla handlar i god tro och att alla beslutar i förhoppning om att såväl Vimmerbybor, som turister och handeln, ska bli glada och nöjda. Men av någon anledning har det trots femtioelva försök aldrig blivit bra - och nu har detta Sommartorg tagit smått tragikomiska vändningar.

Tyst enfald
Jag ska varken granska protokoll eller hudflänga någon enskild person, vare sig det handlar om budbärare eller beslutsfattare - men jag måste tyvärr konstatera att frågan skötts uruselt.
Följdkonstaterandet är självklart; om Sommartorgfrågan sköts så urbota uruselt, hur sköts då kommunen i andra betydligt, betydligt viktigare frågor..?
Det går bra att klaga, protesterar säkert någon, företrädesvis i beslutsfattande ställning, men hur har du tänkt dig att vi då ska göra med turister, restauranger och glasskiosker?
Jo, frågan är mycket enkel att lösa;
Utan kunder kan ingen driva en restaurang, eller en butik, och utan restauranger och butiker blir det inte heller några kunder.
Låt helt enkelt marknaden styra, efterfrågan och tillgång. Jag vet att många mindra centrala näringsställen, typ pizzerior och liknande, säger sig inte våga satsa om de inte blir? typ, helt ensamma i sin nisch.
Jag vet att statt väntar på klara besked och planerar utbyggnad av servering och eventuell altan.
Vi har således kommit till en situation där kommunen försöker få folk att tycka och handla och äta på ett visst sätt.
Kom ihåg att alla näringsställen, pizzerior, hotell och butiker, tjänar på att det blir liv och rörelse och aktivitet runt om i stan. Så mycket som bara är möjligt.
Låt restaurangerna konkurrera. Bäst matsedel, bästa priserna, bästa ölet och bästa glassstrutarna vinner. Fast allra mest vinner turister och Vimmerbybor.
Bättre med en sjudande och brokig mångfald än en knäpp tyst enfald.

Alf Wesik