Som när hon var skolminister, i den förra vevan, och hon med vett och vilja tvingade på den svenska skolan omdömesbetygen istället för den gamla inkörda femgradiga skalan. Hon ville dessutom att omdömena skulle vara i tre steg, och endast tre steg. Godkänd elev, väl godkänd och mycket väl godkänd.
Bra så, kan tyckas. Men tyvärr är inte livet så enkelt att vi alla är godkända, enligt samhällets regler. Några av oss klara inte ens alla de lägstanivåer som sätt upp, hur mycket vi än försöker. Enligt Ylva Johanssons aningslösa politik skulle alla, med lite kärlek och fina ord, kunna bli just godkända. Som barn, som medmänniskor och som elever.
Ylva Johansson försvann också från sin skolministerpost, och var borta från den allra högsta politiska ledningen för detta land under några år. För en tid sedan var gamla synder förlåtna och hon återlanserades med buller och bång av statsminister Göran Persson, denna gång som vård- och omsorgsminister. Knappt har bläcket torkat på anställningsbeviset, innan ständigt denna Ylva Johansson lanserar ett nytt förslag grundat i den kommunistiska myllan, hon är sprungen.
Det är ju förskräckligt. Och förslaget kommer från ett socialdemokratiskt statsråd?
Och då ska de ju också ha möjlighet att satsa sina surt ihopsparade stålar på att få sådan service. Men att göra det via kommunen, är ju feltänk. Helknas, helt enkelt.
"Men det får inte bli för rörigt för de äldre. Man ska veta att det är kommunen man ska vända sig till", säger ministern.
Hon föreslår således att de äldre ska vända sig till kommunen, för att köpa "extraservice", som snöskottning, städning, tvättning och strykning och sånt. Kommunen ska sedan i sin tur antingen kunna sköta dessa beställningar med egen personal, eller beställa dem av privata företag eller landstingen.
Jo, följden blir bara att kommunerna runt om i landet tvingas bygga upp en ny förvaltning, bygga nya lokaler, köpa ny inredning som det anstår en kommunal administration, skicka de anställda på kurs och vidareutbildningar - ja, helt enkelt samla på sig en mängd nya utgifter, som endast kan tas från ett håll, den gemensamma kommunala kassan.
Men, protesterar någon, det blir väl inkomster på hanteringen också.
Tyvärr, blir det i princip alltid så med tunga byråkratier att subventioner och hantering i kostnader vida överstiger inkomsterna.
Det blir med andra ord ytterligare en tung utgiftspost för invånarna i kommunerna, vilket har till följd att det kommer att dras in ytterligare på servicen till våra äldre. Nej, det är helknasigt att ersätta basal samhällstjänst med skattefinansierad, kommunalt hanterad, tilläggsservice.
Lyckas någon privat entreprenör driva sitt företag med erforderliga vinstmarginaler, så är det ju bara att gratulera och önska honom, eller henne, lycka till. Lyckas de inte, är det bara att beklaga. Men kommuninvånarna drabbas i fall inte ekonomiskt.
Som alla vet, ingår det ju också i ett företags framgång, att erbjuda fantastisk service, fantastisk kunskap, trevligt bemötande och ett hyggligt pris för tjänsterna. För en privat näringsidkare är detta livsviktiga ingredienser, för en kommunal förvaltning är det absolut inte lika prioriterat.
Alf Wesik