I det läget satte sig ledande politiker i kommuner, länsstyrelse, landsting och regionförbund ner och satte ihop ett kompensationsprogram. Detta i ett försök att sätta stopp för den negativa trenden och dessutom få kurvan att peka uppåt igen.
I programmet togs flera saker upp. För det första skulle staten lokalisera statliga myndigheter till länet. Vidare skulle riktade åtgärder sättas in inom områdena forskning, utveckling, utbildning och småföretagandet i länet. Dessutom, och här kommer det viktigaste, skulle infrastrukturen byggas ut.
Men som så många gånger förut har det visat sig handla om läpparnas bekännelse, om vackra ord utan innehåll. Mig veterligen har inget som helst konkret uppvisats i den riktningen. Nu kräver vi från Kalmar län att problemen synliggöres och åtgärdas.
Det är precis som regionförbundets ordförande Anders Åkesson uttrycker saken; "vi kräver inte mer ekonomiskt stöd än andra regioner - men vi kräver lika villkor, inte ett konsekvent förbiseende."
Det är så sant som det är sagt. Och närmast står problembarnet Stångådalsbanan på agendan. Tågförbindelsen som går med förlust trots att det är en god affär. Det borde inte vara alltför svårt att skapa en samordning, så att direkttrafik med Stockholm åter kan bli möjlig.
Är detta sättet som regeringen lovar stöd och bistånd till Kalmar län, så gör nog länet bäst i att avstå all vidare hjälp.
Nej, nu krävs att trafikbolagen i Östergötland och Kalmar län tillsammans med alla berörda kommuner kraftfullt agerar för att göra en framtid på Stångådalsbanan möjlig. Det är också förödande om möjligheterna till tågresande skulle upphöra under en tid. Det skulle helt enkelt ta lång tid att åter bygga upp ett resandeförtroende om tågen skulle stoppas och ersättas med bussar.
Dessutom är näringslivet i Kalmar län och Södra Östergötland i stort behov av en kontinuerlig tågtrafik.
Näringslivet har inte tillnärmelsevis samma glädje av en motsvarande busstrafik.
Nu väntar vi på att beslut om ombyggnad ska tas. För inte ska väl förskolan bedrivas i små kontorsutrymmen, en korridor och ett gemensamhetskök?
Förmodligen har kommunens experter nu upptäckt att en anpassning av lokalerna till förskola blir ordentligt dyr. Det är med all sannolikhet bättre, rent ekonomiskt, att bygga en ny förskola på gräsmattan precis bredvid det hus som nu står tomt.
Det tomma huset kan ju alltid användas till kommunal lekstuga åt såväl barnen på dagiset som åt de andra barnen.
Alf Wesik