Sverige har en indelning i landskap, län, landsting, kommuner, församlingar och socknar. I dagens samhälle, med snabba kommunikationer, med krav på effektivare organisationer, rationaliseringar och ständigt krympande budgetar har först socknarna slagits ut i nästan alla frågor. Även kommunernas suveränitet har försvunnit i allt fler frågor i takt med att länsstyrelser, landsting, och nyfödda regionförbund, tagit över. Detta i försök att åstadkomma större enheter, samordningsvinster och effektivare organisationer. I fåfänga försök att bibehålla samma service åt invånarna, med argumentet att det är lättare att söka statsbidrag och särskiljning med en så stor folkmängd bakom sig, som möjligt.
Nu är även länsgränserna på väg att suddas ut i vissa frågor. När polisstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Kronobergs län, ska effektivisera så föreslås hopslagning.
Det var skönt för oss nere på Skvalmon att veta att fjärsman, att polismakten, bara var ett par tramptag bort. För på den tiden stod tjänstecykeln, modell jakt-attack-spaning, parkerad just utanför expedition.
Sedan byggde kommunen ny polisstation i nya Centrum, eller Röda Torget, som det kallades i folkmun eftersom det lades klarröd asfalt över hela ängen. Vi tyckte väl att det blev lite långt till polisstationen, där vi bodde längst ner på Skvalmon, nästan nere vid järnvägsstationen. Men eftersom vi var i moppeålder, fast ändå inte, så kanske vi tyckte det var ganska skönt, trots allt. Med polisen på andra sidan ån.
Med den första landsvägscykeln, en Triumph Bonneville med trimsats från Bröderna Brum i Boden, flyttade polisstationen från Storebro till Vimmerby. Och det var väl tur det.
Men inte blev det särskilt mycket tryggare för de boende i Storebro, med moppe- och mc-ligister som fick härja ostört. Sedan slogs polisstationerna i Vimmerby och Hultsfred ihop och besöken av de svart-vita blev ännu mer lågfrekventa. När även Västervik slogs samman med Vimmerby-Hultsfred-distriktet blev det plötsligt ytterst sällsynt att det dök upp målade bilar i lilla Storebro.
Sedan några år sköts samband och utryckningar, i alla fall på icke kontorstid, från en central i Kalmar. Fjorton (14) mil bort.
Stackars poliser ute i bilarna, de gör ju bara så gott de kan och oftast lite till.
Nu ska det sparas ytterligare. Allt samband, poliser emellan, och alla anmälningar, ska ske till en gemensam central i Växjö. Om anmälan så kommer från Kalmar, Kronobergs eller Blekinge län. På ett område från Ronneby och Karlskrona i söder till, Vimmerby och Västervik i norr, 26 mil rakaste vägen.
Detta, kära ledamöter i Polisstyrelsen, har varit en verklighet för oss i Vimmerby och Hultsfred länge, länge. Då, när det rationaliserades här, och togs bort poliser och drogs in öppethållandetider, då var det ingen som klagade.
Men vi kan bara meddela att det inte gör någon större skillnad. Från Vimmerby är det 14 mil till Kalmar, men bara 11 till Växjö. Vi har för den delen bara 12 till Jönköping, den gången om några år när det blir aktuellt att slå ihop hela Skåne, Småland, Västra Götaland och Gotland till en fruktansvärt stor central. Och vi har bara 10 mil till Linköping, den gången hela Götaland ska slås ihop till en rent enorm central med tusentals poliser.
Intressant det här med politiker, som i ena stunden vill slå samman människor till jätteregioner, och i nästa stund gör allt för att särskilja och framhålla just sin egen hembygd.
Ett råd bara, tänk på att samordningsvinsterna kan bli så himla stora, att ingen har råd med dem. Bättre vore att ni i Polisstyrelsen jagade bovar och banditer, än skenande budgetar som ni ändå aldrig har en chans att hinna ifatt.
Alf Wesik