Paradoxalt nog blir resultatet en situation där gränserna inom detta geografiska område blir mer öppna och flytande än någonsin, men utåt blir det samtidigt nya murar, högre stängsel och nya gränskontroller.

Om vi tar infrastrukturen som exempel, så är satsningarna på vägar och järnvägar, så enormt kostnadskrävande och tidsödande, att det krävs samarbete mellan olika instanser och regioner för att det överhuvudtaget ska bli någon verkstad.

Men när detta samarbete har etablerats och kanske till och med krönts med framgång, så blir det i exakt samma stund kört för alla andra som har liknande planer. Lobbyister, politiker och invånare i som råkat hamnat utanför muren, kan lika gärna gå hem, lägga sig i kökssoffan och dra nåt mycket gammalt över sig.

När det optimala samarbete, nämligen hela landet, bestämmer sig för att använda sig av statsskuldstora belopp för att göra en satsning på höghastighetståg, så handlar det om att binda samman storstadsregionerna och i princip överlämna resten av landet till dess öde.

Jodå, det sker satsningar på regionala banor och det framhålles hela tiden vikten av anknytningsförbindelser. Men råkar man av en eller annan anledning hamna i "radioskugga", så känns läget fullständigt hopplöst.

En bekant råkade i söndags glömma en handväska med plånboken på tåget från Uppsala till Linköping. Personen upptäckte sitt misstag fem minuter efter det att hon bytt till Kustpilen.

En desperat konsultation med tågvärden gav negativt resultat. Svaret blev; "du glömde väskan på ett SJ-tåg och vi är konkurrenter, de vägrar hjälpa oss, jag kan inte ringa till dem. Du får gå in på nätet och anmäla förlusten på hittagodssidan. Ridå ner."

Åter till infrastrukturen. Vi har tagit del av en karta från Trafikverket som visar landets viktigare vägar och järnvägar för godstrafik. Se karta här intill.

Det är ett mardrömsscenario. Hela Sydöstra Sverige mellan Norrköping/Linköping i norr och Trelleborg i söder, är en enda stor vitdammig fläck på godskartan. På precis samma sätt som hela inlandet mellan Kil och Gällivare tyvärr hamnat på fel sida stängslet.

Notera exempelvis hur många hamnar det finns på sträckan och jämför sedan med tillägnliga landsvägar och tillgängliga godstågbanor.

Se bara den oerhört skarpa skrivelse som publiceras här intill. Det är en rad oerhört sakkunniga och kompetenta nyckelpersoner, som står bakom skrivelsen.

De pekar bland annat på det faktum att det råder en sådan fatal snedfördelning i godsstråken och att det helt enkelt måste rättas till för att hela landet ska leva, för att inte hela sydöstra Sverige sakta ska kvävas till döds.

Ett par miljarder kronor är naturligtvis en enormt stor summa pengar, men sett i sitt sammanhang inget för att rädda situationen. Men en sådan insats skulle restiden mellan Kisa och Linköping kunna halveras jämfört med buss. Tågresan mellan Vimmerby och Linköping skulle kunna klaras av på under timmen, Hultsfred-Linköping dryga timmen och Kalmar Linköping drygt två timmar.

De avslutar: "Det måste till en upprustning och extra underhåll på alla banor." Så sant som det är sagt, men först måste vi ta oss in i värmen igen. Och hitta plånboken...