En så illa vald tidpunkt, som att komma med förslaget några dagar innan regeringen ska ta ställning till investeringsfördelningen av sin mångmiljardsatsning på vägar och järnvägar, visar att man inte bryr sig och går egna vägar.
Banverket har aviserat att man kan tänka sig att rusta upp järnvägen delen Bjärka-Säby-Åtvidaberg för 100 miljoner kronor och ytterligare 150 miljoner kronor på delen Bjärka-Säby-Linköping. Pengar som nu kan gå om intet på grund av östgötarnas klantighet.
Man förstår om reaktionen mot nedläggningsförslaget av Tjustbanan har upprört inte bara berörda kommuner utmed denna bansträckning utan också stora delar av Kalmar läns befolkning. För östgötarna handlar det om nålpengar, cirka fem miljoner kronor i en omsättning på 800 miljoner kronor årligen.
De pengar smålänningarna hoppas staten ska satsa på att förbättra järnvägen söderut från Linköping kan mycket väl hamna i en annan landsända, just därför att tjänstemännen i Östsam agerar självsvåldigt och med sämsta tänkbara timing.
Undrar var östgötarna skulle säga om ansvariga för kollektivtrafiken i Sörmland beslutar att lägga ned tågtrafiken söderut från Södertälje och östgötarna skulle få ta bussen dit för att ta sig till Stockholm.
Så illa är det faktiskt. Bara för att man bor centralt och har bra kommunikationer med omvärlden kan man inte nonchalera det behov andra, läs invånare i Kalmar län, har.
Smålänningarna har också rätt att med bra tåg ta sig till huvudstaden och här får inte några småsnåla östgötar sätta käppar i hjulet för en sådan trafik.
Tjustbanan och Stångådalsbanan har sitt berättigande.
I stället för att ge regeringen en fingervisning om att använda en kvarts miljard på annat håll i Sverige, borde östgötarna i stället trycka på så att de båda banorna söderut från Linköping får en betydligt högre standard.
Det borde ligga i östgötarnas intresse att smålänningar snabbt och säkert kan ta sig till Linköping för att arbeta och shoppa.
Det borde också ligga i östgötarnas intresse att ha en bra förbindelse till det småländska upplevelseområdet.
Grundproblemet är den statliga politiken att bolagisera statliga verk som sköter allmän service typ SJ, Banverket, Telia och posten. Genom att ställa ekonomiska lönsamhetskrav och skjuta över kostnaderna från staten till andra har vi bäddat för sådana här situationer.
Det blir till sist kommunerna som får stå för fiolerna om vi ska ha någon samhällsservice kvar, och talet om, i det här fallet, svenska folkets järnväg, är nu historia. Järnvägen kommer i framtiden bara att vara till för att snabbt ta sig mellan stora befolkningscentra. Resten av landet får trafikeras på annat sätt.
Den socialdemokratiska regeringen bidrar till att dela upp svenska folket i ett A-lag och ett B-lag där A-laget, storstadsbefolkningen, får allt och B-laget, landsbygdens folk, bara får vara med och betala.
Det är bra att ledningen för Regionförbundet i Kalmar län agerar snabbt.
Här krävs en samordning och direktkontakt med näringsdepartementet så att regeringen får veta vad andra än Östsams tjänstemän anser i den här frågan.
När östgötarna inte är intresserade att informera, lyssna och samarbeta finns det ingen anledning att slösa krut på dem utan vända sig direkt till regeringen.
Bäst vore nog att Kalmar län kunde få en ny järnvägslinje rakt genom Östergötland utan stationer och uppehåll, en linje där inkompetenta tjänstemän inte kan påverka dess existens.
Rolf Johnzon