Kvinnan hade upplysts om att borggården stängdes och låstes, och att hon var tvungen att avlägsna sig. Det fanns en nödutgång som gick att använda. Men ändå inträffade olyckan, ändå bör rutinerna ses över och ytterligare finslipas.
Det som hände ute på landet, i trakterna av Frödinge och Tuna, går inte att förklara som en olyckshändelse. Det handlade helt enkelt om försumligheter som var ytterst nära att återigen kosta en äldre person livet.
Här är det mer brådis att ringa in vilka fel som begångits och genast åtgärda dem. Kalla det gärna akut.
Det är inget mindre än en skandal att något liknande kan hända i vårt samhälle år 2011. Och det pekar också på det faktum att vi allt oftare hamnar i försvarsställning, att "detta är inte mitt bord, om jag bara lämnar det ifrån mig så kanske problemet försvinner".
Det är ett resultat av resursbrister i samhällets grundsystem.
En äldre man skickades tillbaka till sin enskilt belägna stuga mycket sent på söndagskvällen, sedan han varit på akuten på Västerviks sjukhus efter att ha ramlat omkull och skadat sig.
Det var felbeslut nummer ett.
I detta fallet skickades mannen hem till sin villa, utan möjlighet att ta sig in, utan möjlighet att ta sig till närmaste granne, utan möjlighet att på något sätt konversera med omvärlden.
Ett litet problem mindre för ansvariga på Västerviks sjukhus, ett stort problem ytterligare för mannen som tvingades tillbringa 14 timmar liggande på en iskall kökstrappa.
Och allt ursäktat av förhoppningen att "detta är inte mitt bord".
Mannen släpptes av mitt i natten, i åtskilliga minusgrader, utan att den som släppte av mannen, försäkrade sig om att personen kunde tas sig in i sin bostad.
Det var felbeslut nummer två.
Med anledning av de båda händelserna bör alla myndigheter, och ansvariga inom berörda serviceyrken, gå igenom sina rutiner och helt enkelt ändra dem. Vi kan inte ha ett samhälle där liknande händelser tillåts inträffa.
Vi måste återigen få en arbetsmiljö där personligt tänkande, egna initativ och ansvarstagande premieras, snarare än tvärt om.
Alf Wesik