Inslaget var filmat ute på landet, kanske mitt i en vägkorsning, med ett par stugor i bakgrunden, den ena putsad vit och den andra röd och timrad. Förstås.
Två gubbar var på bild, och trots att de filmades för ett TV-inslag hade de inte gjort sig märkvärdiga på något vis. De var sig själva, lite lagom tvådagarsskägg, klädda i skogshuggarkläder, hjälm med visir och droppskydd, skyddsbyxor, stövlar med stålhätta och lite lagom grosiga huggarjackor.
Det såg helt klart ut som de sågat upp ett par kubik just innan TV-reportern kom på besök och de tvingades ta en paus.
Den ene mannen heter Anders Bockgård och har just Nils Dacke som någon sorts ideologiskt rättesnöre. En annan viktig person för Bockgård är Anders Wall. Lantbrukarsonen som startade en lysande finans- och entreprenörbana genom att sälja slaktade kaniner från familjens gård, på marknaden på Fyristorg i Uppsala.
Vidare föreslår partiet en platt skatt, det vill säga att alla får procentuellt lika hög skatt, vilket i pengar räknat gör att de rikaste får jättelättnader i skattebörda. Vidare föreslår idégruppen sänkta ingångslöner, slopad skolplikt och tillåtet månggifte.
Det är aldrig fel att diskutera visioner. Det är aldrig fel att våga ta upp även de svåra och känsliga ämnen. Men det sättet på vilket Ankersjö och partiledaren Annie Lööf presenterade dessa idéer, var verkligen huvudlöst.
Och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Även inom de egna leden har protesterna varit ihållande. Bland annat riksdagsman Staffan Danielsson, från Östergötland och Linköping, riktar stark kritik mot förslagen och kallar dem naiva.
Olika opinionsmätningar ger olika resultat, men när centern i bara i en enda av dem hamnar på 2,9 procent är det hög tid att tillsätta en krisgrupp, inte en idégrupp.
"Nu måste jag haka på det här och ge järnet", säger han och tänker på sitt engagemang i Landsbygdspartiet. "Det är många på landsbygden som verkligen är frustrerade, som inte hör hemma någonstans".
Han är ilsken, Bockgård. Han är arg på dagens etablerade politiker och partier. Han är ilsken på "Stockholm", som han säger, där makten och eliten finns. På dem som inte ger landsbygden någon som helst framtidstro.
Någon minut senare är han mer än ilsken, Bockgård. "Det är inhemsk kolonialpolitik", säger han, med alla som utnyttjar resurserna på landsbygden och sedan inte ger något tillbaka.
Det ger en rykande trovärdighet, när Bockström med sågen i högsta hugg, gestikulerar och berättar för sin sak.
Jag kan inte låta bli att tänka på skillnaden. På gubbarna i huggarkläder, jämfört med toppolitikerna i dräkt och kostym. Det är absolut inget fel på den senare klädseln, men tyvärrär det även skillnad på argumenten och orden. I det ena fallet är de vackra och innehållslösa, i det andra i högsta grad verkliga.
Kejsaren är naken.
Jag tänker hela tiden, att detta kunde vara centern. Det är hög tid att centern tillsätter en krisgrupp för att återställa förtroendet och få partiet att närma sig verkligheten igen. I dagens mediabrus är det viktigt med en profilering och det är absolut inget fel att välja just landsbygdsfrågorna som utgångspunkt för anfall.
Det är fel att försöka rikta om landsbygdsperspektivet för att även locka stadsväljare. Däremot finns det massor av stadsväljare som gärna röstar på ett grönt landsbygdsparti, ett miljöinriktat parti, som värnar om småföretagande, om rättvis fördelning och framför allt... att precis hela landet ska leva.
År 1971 hade centern 24 mandat i Vimmerby kommun, nu 8. Bosse Svensson sitter på det åttonde och om vi ska tro opinionsmätningarna ryker både han och några bänkkollegor.
Det är dags att dra på sig arbetskläderna och hugga i. Det är dags att bli lite ilsken.
Alf Wesik