Den som har givit sig in i spelet? och så vidare.
Nej, vi har idag tyvärr det tvivelaktiga nöjet att tvingas genomlida en taktik som snarare hör hemma bland förskolans sandlådor, eller möjligtvis runt familjens Monopolspel en lördagskväll, än inom den högsta politiska ledningen i Vimmerby.
Blir det inte som jag vill - ja, då, ja då, då?då hoppar jag av. Vill inte vara med längre. Så det så.
De politiker som väljer att hoppa av den pågående kostutredningen gör det helt enkelt därför att andra politiker inom samma kommun inte tycker som utredningens dito. Kommunstyrelsens majoritet tycker helt enkelt inte det var något bra förslag som utredningen hade att komma med, angående den framtida köks- och mathanteringen i Vimmerby. Kritiken från invånarna har varit alltför massiv, och det har uppenbarligen legat en hel del i de negativa argumenten.
Det är en evig tur att politikerna inte tidigare kommit på denna demokratiska taktik, alltså att tjurigt hoppa av, när besluten inte går deras väg. Då hade vi inte haft några s-märkta politiker kvar.
Till demokratins spelregler hör naturligtvis möjligheten att en högre instans, än den man själv verkar i, tar ett beslut stick i stäv med den egna uppfattningen. Till demokratins styrka hör att man då finner sig i detta beslut och istället verkar i det beslutets anda.
Genom att hota med avhopp ställer man gängse regler på huvudet och ger indirekt, till nästa gång det är dags för omröstning, beskedet att "rösta ni som jag vill, annars får ni gå till valberedningen för att hitta en ersättare". Nej, det är svagt agerat av erfarna politiker i Vimmerby.
Persson alltmer högerinriktade politik i motsats till Reinfeldt alltmer vänsterorienterade gör det inte lättare för väljarna, precis, men en klar skiljelinje kan ändå ses i frågan om arbetslöshet. Den sociala fallskärmen i form av olika ersättningar anses av socialdemokraterna som nödvändiga för folk att komma tillbaka till arbetslivet, medan de borgerliga ser de små skillnaderna mellan de som arbetar och de som inte arbetar, som ett hinder.
Det ekonomiska skälet till att försöka återgå till arbetslivet minskar.
Om de hade kunnat säga detta rent ut hade det varit ganska enkelt att acceptera och kanske också förstå. Men att motarbeta utländska företag under förevändningen att de måste teckna svenska kollektivavtal, att arbetarna är underbetalda och utnyttjas, är ju rent nonsens.
Den utmärkte utrikeskorrespondenten Kjell Albin Abrahamson i polska Warszawa, berättade nyligen i P1-Morgon om att tagit mod till sig en dag och frågat snabbköpskassörskan i kvartetet där han bor om vad hon tjänar. Lönen är nämligen ett inte lika tabubelagt ämne som i Sverige.
Flickan med de gröna naglarna hade lite blygt svarat att hon tjänar motsvarande 2 400 kronor i månaden, brutto, heltid. Abrahamson ställde sig följdaktligen frågan om den svenska fackföreningsrörelsen, som är så mäktig, skulle kunna starta en aktion mot lönedumpning i Polen. Naturligtvis inte, facket har nämligen inget att frukta av en blyg polsk snabbköpskassörska - hon blir nog vid sin läst. Jag citerar Abrahamson;
" Men tänk om hennes man, som är snickare reser till Sverige för att förbättra familjens ekonomi. Då säger Byggnads: vi har absolut inget emot utländska snickare men dom ska följa svenska kollektivavtal. Ur den polska snickarens perspektiv säger Byggnads: Vi är emot dig eftersom du är utländsk snickare. För om den polske snickaren inte får använda lönen som ett konkurrensmedel så blir det över huvud taget inget jobb i Sverige. En polsk journalist har döpt fenomenet till "det svenska dilemmat". Och det svenska dilemmat det är följande: Polacker som accepterar fackets kollektivavtal får inga jobb. Den sociala dumpingen är ett jätteproblem men den finns redan och den blomstrar, bland svartjobben i Sverige. Det är nämligen till svartjobben han tvingas söka sig, den polske snickaren. Lönen är ett konkurrensmedel. I stället för alla vackra ord, säg i stället som det är, ni kämpar för de egna jobben och inte mot social dumping, ni struntar fullständigt i både mig och min fru som är snabbköpskassörska."
Slut citat.
Så rätt, så rätt. Hur kommer det sig förresten att svenska fackföreningar går med på svensk kollektivanslutning när svenska byggjobbare jobbar med återuppbyggnaden av östra Berlin. Hur kommer det sig att de svenska snickarna stöttas i det fallet, samtidigt som den tyska lönenivån är mycket högre?
Alf Wesik