De kom främst från Horn och Hycklinge och gårdarna däromkring, men även från södra delarna av Kinda kommun i övrigt, samt norra delarna av Vimmerby kommun.
De var cirka 160 personer som letat sig fram i den ovanligt blöta och blåsiga januarikvällen, upp till bygdegården Höganlid. Extra stolar fick ställas fram, informationsmaterialet räckte inte till och åsikterna haglade.
Om det blåste utanför bygdegården, så var det ändå kav lugnt jämfört med läget inomhus. Jag törs lova att det i alla fall var världsklass på deltagarnas engagemang. Inte dåligt.
Vad gäller då saken?
Jo, Kinda kommun tog ett väldigt olyckligt beslut för bra många år sedan, när den helt enligt ordningen - och synnerligen politiskt korrekt - utsåg lämpliga vindkraftsytor inom kommunens gränser. Ett av dessa markområden ägs till allra största delen av en markägare, nämligen Riddarhuset.
Med bra vindförhållande, ett fåtal ägare att förhandla och komma överens med, och till på köpet en ägare som inte har personligt engagemang på orten, samt en välvilligt inställd kommun - slog E.ON till som en kobra. Snabbt ritades skisser för vad som ska bli sydsveriges absolut största vindkraftspark. Och en av de största vindkraftsanläggningarna i detta rike.
Nej, problemet tar sin början när vindkraftsplanerna växer till gigantiska mått. Det blir en intressekonflikt med samvetet. "Jag hjälper gärna till att rädda planeten, men jag vet inte om jag är beredd att offra det som står mig allra närmast, min hemmamiljö. I generationer framåt?"
Vid samrådsmötet i Hycklinge tog sig dessa uttryck löddriga former. Deltagare efter deltagare avbröt E.ON Vind:s genomgång med ifrågasättande och mycket irriterade frågor. Som exempelvis vad E.ON har att säga om bullret från verken, skuggeffekterna, de blixtrande ljusen i alla de 32 verken, om effekterna vad gäller spelande skuggor över nejden, om ingreppen i skogsmarkerna, flygande isbitar, påverkan på djuren, fåglarna, utsikter och friluftsliv.
Horn- och Hycklingeborna kan därmed glädja sig åt att förse 48 000 villor med ström. En lagom blåsig dag. Vad gör det väl då att markerna är perforerade av kraftverk?
Det går ju alltid att blunda. Och hålla för öronen.
När det är alldeles stilla i luften där i trakterna av natursköna södra Åsunden, räcker strömmen inte ens för att driva kaffebryggarŽn.
Men til syvende og sidst är det nog ändå pengarna som intresserar mest. Följande siffror är ej bekräftade av varken Riddarhuset eller E.ON men de förekom på Hycklingemötet, och ingen ansvarig dementerade dem. Riddarhuset kommer att dra in mellan tre och sex miljoner per år i markarrende på parken. E.ON Vind inkomst för hela parken blir i storleksordningen en miljard, om vi räknar på cirka 30 miljoner per verk.
Staten, dvs vi alla, står för halva denna miljard.
Så intresserade av att få affären genomförd är dessa båda parter att Riddarhuset är villigt att stödja närområdet med en så kallad bygdepeng i storleksordningen 100 000 till 200 000 kronor, och E.ON med mellan två och tre miljoner kronor.
Många kraftfullt emot. De som är för vindkraft, är enligt min mening ideologiskt för vindkraft alldeles oavsett hur den ser ut, om så verken byggs bara ett stenkast från sovrumsfönstret.
Men så enkelt är det inte att samtliga övriga, är emot miljön och emot vindkraften. Det går faktiskt alldeles utmärkt att vara för vindkraft och ändå rösta nej till vindkraftsparker i dessa dimensioner. Dels efterlyste någon mötesdeltagande en ökad välvilja från E.ON:s sida till mindre alternativa anläggningar, exempelvis vindkraftstorn av mindre modell. Han kände sig motarbetad och menade därför att även E.ON själv intar en misstänkt hycklande inställning när det gäller miljöengagemang. Dels är det så att man kan vara för vindkraft, men samtidigt anse att de negativa effekterna är större.
Som exempelvis bygger sitt resonemang på att landsbygden utarmas när det gäller service, näringsliv, butiker och antal invånare. Att snart sagt den enda stora tillgången landsbygden har kvar, är sin natur och sitt friluftsliv.
När det gäller natur, turism, jakt och friluftsliv kan det dessutom vara så att Horn- och Hycklingeområdet toppar listan. Flera deltagare vittnade om att de flyttat till bygden enbart av just dessa skäl, just för att finna lugnet, tystnaden och naturen.
Någon inflyttad från Tyskland suckade att han flydde från vindkraftverken och E.ON i sitt tidigare hemland, bara för att nu vara tvingad se sig upphunnen.
Jo, kommunalrådet Anders Ljung (C) suckade djupt och instämde. "Vi sa ja till en bråkdel av dessa verk och de skulle ju vara mycket, mycket mindre. Men nu har vi sagt ja, nu kan vi ju inte gärna ändra oss".
"Det blev en aha-upplevelse när vi fick storleken på anläggningen klart för oss", sa han, allt medan han blickade ut över en bygdegård fullproppad med kärnväljare av det rätta virket. De flesta grymt besvikna på kommunens beslut, på E.ON:s planer och på en framtid bland skuggor, ekon, blixtar och lågfrekvent buller.
En sak är fullständigt säker, varje liten möjlighet till överklaganden, och ifrågasättanden kommer att övervägas. Och varje gång kommer kommunens ställningstagande att ifrågasättas.
Trycket på att Ljung och övriga politiska partier ska markera sin uppfattning, till förmån för Horn och Hycklinge, kommer att eskalera.
Alf Wesik