Ledare: Valresultat som skapade fler frågor än svar

Kan det kanske vara på det viset att opinionsundersökningarna styrt valet på sitt eget sätt. Att dessa ständiga siffror, plus och minus - med block och partier - påverkat mer än politiska argument, än valdebatter och diskussioner, än kött och blod.

Det är inte bra i så fall. I många länder är det förbud mot opinionsundersökningar sista veckan innan ett val, just för att de kan styra resultatet.

När detta skrives är inte resultatet av valet 2014 på långa vägar färdigt. Men en stor del av distrikten är i alla fall räknade och det går att konstatera en sak; nämligen att socialdemokraterna vinner regeringsmakten, men knappast på det sättet de önskat sig.

Massor av gratisreklam
Man kan också konstatera att den gamla paradoxen och slitna klyschan stämmer, att även dålig uppmärksamhet är bra reklam. Med den logiken har Sverigedemokraterna fått minst ett uppslag reklam i kvällstidningarna varje dag inför valet. På nyhetsplats dessutom.

Folk är dumma. Kan man verkligen säga så?

Nej, det är fel att dra en sådan slutsats. Det är generaliserande och mycket slarvigt.

Men för egen del har jag väldigt svårt att förstå hur någon över huvud taget kan rösta på Sverigedemokraterna. Eftersom de i princip är ett enfrågeparti och samtliga övriga partier i riksdagen tycker helt tvärtom i denna enda fråga - kommer ändå deras påverkan att vara begränsad.

Det område de kommer att få mest inflytande på är ingalunda flyktingpolitiken, utan istället på området oreda och splittring. Eftersom deras andel av rösterna är så stor så blir det så att det knappast går att få ihop andra samarbetsformer, där det finns en stark majoritet.

Deras stora röstandel gör att de inte bara är vågmästare, utan dessutom vågbrytare.

Upp och ner
I övrigt kan vi konstatera att Moderaterna visserligen gick mycket kraftigt bakåt, men på längre sikt hamnar på mer normala moderatsiffror. Det är endast jämfört med 2010 som M gör ett katastrofval. Vi kan även se att det unika inträffat, att trots att svenska folket tycker ekonomin skötes bäst av moderaterna, så vinner de ej regeringsmakten.

Men det blir ändå tack och adjö till Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.

Miljöpartiet hade som målsättning att bli tredje största parti. Det gick inte alls. Med ett språkrör hade de säkert blivit det. Men Åsa Romson var alldeles för svag i slutdebatterna, jämfört med Gustav Fridolin.

För centerpartiet blev den ett ganska likartat resultat som i förra valet. Och det är givetvis en besvikelse. Men efter kollapsen i samband med Idéprogrammet och med siffror som inte ens nådde upp till spärren, är det ändå ett ganska bra resultat. Och Annie Lööf har verkligen vuxit in i rollen som partiledare. Det blev ingen sprudlande Lööf-effekt, men väl en förhindrad katastrof.

Väntade resultat
Socialdemokraterna var kanske gladast under valkvällen. Men glädjen var förmodligen bitterljuv. Resultatet var bara tiondelar över förra valet, som var partiets sämsta på århundraden. Men Stefan Lövfen hade å andra sidan, liksom Annie Lööf, en svår situation, när han tvingades styra upp skutan efter Håkan Juholts verbala krumelurer.

Nu återstår att se om Löfven har förmågan att kryssa den här skutan framåt utan att gå på grund under fyra långa år. Det finns massor av grund, och alla är inte utmärkta på sjökortet. S hade siktat på 35 procent, så i det avseendet lyckades man inte.

Vänsterpartiet ökade visserligen något lite jämfört med 2010, men resultatet är ändå förvånande lågt eftersom Jonas Sjöstedt gjort en stabil insats i valarbetet. Det sades att förra partiledaren Lars Ohly drev en alltför splittrad politik med massor av frågor, senast - men Sjöstedt med det glasklara fokuset på vinster inom välfärden - lyckades knappast bättre.

Kristdemokraterna och Folkpartiet gjorde ganska väntade valresultat, men till glädje för dem ligger de hälsosamt långt ifrån riksdagsspärren.

Alf Wesik