Verkligheten tränger sig på från alla håll, alltmedan maten bara blir segare

Så är det. Att verkligheten alltid hinner ifatt de dåliga besluten. Okej, det kan hålla för stunden, att tvinga igenom märkligheter eller kompromisser. Men efter hand visar det sig att kvalitet lönar sig, att väl underbyggda beslut grundat på långsiktiga lösningar, är bättre för i princip alla parter. Såväl praktiskt som ekonomiskt.

Ledaren2011-04-30 04:05
Detta är en ledare.

Jag har tidigare på denna plats kraftfullt protesterat mot den flytthysteri som råder inom kommunen. På senare tid har det visserligen lugnat ner sig betydligt, men ändå.
Jag gillar lösningar som håller i längden. Hellre bygga en stomme med fyrtumsreglar, än med entumsbrädor.
Det kanske blir billigare med råspont och det kanske håller just för stunden men i samma ögonblick trycket ökar, snön faller, en våning ska byggas till - visar det sig att snålheten ännu en gång bedragit visheten.
Således gillade jag inte flytten av stadsbiblioteket från sin ursprungliga plats, till ett hörn av stadshuset. Helt enkelt därför att biblioteket en gång byggdes som bibliotek, en arkitekt hade tänkt till och lyckats bra.
Sköna öppna ytor, fantastiskt fina parkeringsplatser, närheten till grönska, till lugnet, till kyrkogården. Rymd och sammanträdesrum, arkiv och läshörnor. Strålande. Och långsiktigt.
Den arkitekt som ritade stadshuset gjorde också ett bra jobb. Men det fanns inget bibliotek med i hans planer - och därför hinner verkligheten nu ifatt. Det fungerar inte bra och från allt fler håll hörs krav om nybyggnation.

Konstig prioritering
Jag klagade för några år sedan på denna plats om märkliga avtal som inte hör hemma i en kommun av Vimmerbys storlek. Av någon storlek. På märkliga pensionsavtal, personliga uppgörelser, leasingbilar och andra tveksamheter.
Protesterna blev högljudda. Inte sker väl sådant i Vimmerby. Överallt annars visst, men inte här. Det anordnades offentliga möten där mina skrivningar penetrerades in i minsta bokstav, och jag fick sannerligen höra ett och annat.
Det skrevs till och med böcker om mina anklagelser.
Nu har verkligen hunnit ifatt. Och den var värre än min källa ens vågade ana, och då satt ändå denne på en plats med en vidunderlig utsikt.
Så kan vi övergå till några frågor där verkligheten ännu inte hunnit bråka så värst kraftfullt. Än.
Jag tänker på Ceosvallen. På det märkliga beslutet att istället för industrier prioritera en fotbollsarena. Jag förstår bakgrunden, Vimmerby IF har i decennier stångat sina läderkulor blodiga, för att få till en bättre arena än den mögliga och fallfärdiga Vimarvallen. När de äntligen fick någon sorts respons tog de första bästa chansen, vilket blev Ceosvallen.
Det blir säkert en bra arena där också. Visst ser det härligt ut när man åker hem från redaktionen soliga kvällar och ser killarna och tjejerna ute på den übergröna planen.
Därför ska vi nu uppmuntra och heja på Vimmerby IF med sina satsningar och matcher på Ceosarenan.
Detta får dock inte hindra politiker och tjänstemän att börja skissa på en ännu bättre och mer långsiktig lösning. En lösningar där sport och fritid av det mer tystlåtna slaget, som hockey, alla inomhusidrotter, tennis, fotboll, fri idrott och liknande, förlägges på en gemensam plats - vid Idrottshallen, vid Lundgatan och Skyttevallen. På så sätt kan parkeringsplatser, restauranger, fikaställen, personal och administration samordnas.
Och de mer högljudda sporterna som cross och enduro, skytte och folkrace - hålla till uppe i Västra Skogen.

Ny plan i planerna
Vimmerby IF ska dock inte behöva komma i kläm ännu en gång. En flytt från Ceos till Lundgatan ska ske först när den riktiga arenan en dag står klar. Så det bara blir för fotbollsfolket att samla ihop alla bollar, sätta sig i spelarbussen, ta ut lag och göra avspark på Lunda Arena.
Om detta sedan blir om tio år, om 20 eller 30, vet ingen - men det måste finnas med i planerna redan nu och det måste tas hänsyn till detta. På sikt finns tyvärr ingen annan lösning - för idrottens skull, för kommunens ekonomi, för näringslivet och för infrastrukturen.
Samma sak med gymnasieskolan. Jag vet inte vilka partier som drev igenom den renoveringen för 110 miljoner. Vad fick vi för pengarna? Jo, bättre arbetsmiljö för såväl elever som lärare och personal, och något bättre lokaler.
Men för att lyckas slåss i den nya tiden utbildningsdjungel, med konkurrens om elever, stats- och kommunbidrag och kurser - krävs något betydligt mer slående. Något som får föräldrar till 15-åringar att spärra upp ögonen och verkligen vilja få in sina adepter på Skolan i Vimmerby. Just det, Skolan i Vimmerby.
Med en ny pampig entré upp mot stan, mot centrum, med glas, effektljus, betong och rostfritt.
Vänta bara, snart är den verkligheten ifatt oss också.
Men det allra mest frapperande exemplet på svajigt entumsbeslut är ändå kosten i Vimmerby. Vi ska ge en eloge till Krister Segergren från miljöpartiet som hela tiden stridit emot denna entummare, tillsammans med några allt för få centerpartister.
Men överlag är Vimmerbys politiker fullständigt ute och simmar i ärtsoppan.

Ge plats för Astrid
De anpassningar av lokaler som gjordes är redan inaktuella. Lagtexten har ändrats igen.
Hör här: sedan Vimmerbys politiker tog beslut har förutsättningarna ändrats radikalt. Reglerna har blivit betydligt enklare, mer tillåtande, mer verklighetsanpassade. Det nya centralköket i Vimmerby producerar självklart såväl näringsriktig som god mat - och kommunalrådet med egen restaurangerfarenhet, har provsmakat - och provsmackat.
Men det är ändå fullständigt Out of Time, som hr Jagger skulle ha sagt. När Vimmerby kommun slår sig för bröstet och säger att vi nu har nått sju procents andel ekologisk mat, så är det en redovisning från skitdåligt till bara dåligt. I Södertälje är andelen ekologiskt 31 procent, berättar kostchefen Sara Jervfors.
Hon berättar samtidigt att kommunen provat tre centralkök, funnit att de inte lönar sig ekonomiskt, och är fullständigt fel smakmässigt, känslomässigt, livskvalitetsmässigt. Ett efter ett monteras de nu ner och förpassas till ståplats i Södertäljekanalen.
Mottagning ändras till tillagning. Eller till matlagning, skulle jag vilja säga. Siemens och Husqvarna får räkna med att dela kök med Anders och Eva och Astrid och sånt, i framtiden.

Inget nederlag
I Norrköping river nya kommunalrådet Lars Stjernkvist (s), upp ett nyligen tagit beslut om tillagningskök inom äldrevården. Han kan tänka sig massor av lösningar, men det viktigaste är att de äldre får sin respekt tillbaka. Han har fått alla rödgröna partier och alla borgerliga att inse sina misstag, att ändra sig.
Bort för tusan med plasten, bort med de färdiga portionerna, bort för tusan med detta elände. Maten är en av våra viktigaste sociala företeelser i samhället, och tyngden ökar proportionellt med stigande ålder.
-Gudskelov lyssnade vi till slut på alla protester. Man ska inte se det som ett nederlag att lyssna på kloka argument, säger den gamle partisekreteraren, numera kommunalrådet Stjernkvist, så ihärdigt att hårsvallet gungar i takt.
Han snabbade på verkligheten, Lars, gav den en spark i baken. Tänk om så kunde ske i Vimmerby också. I hela landet sprider sig dofterna från riktigt lagade måltider - allt medan maten i Vimmerby bara blir segare.
Och så detta korkade beslut att inte låta handeln i Vimmerby vara remissinstans i frågor rörande handeln i Vimmerby. Det är ju lika idiotiskt som att strunta i att kolla oljan på bilen.
Rädd för att motorn ska skära? Nej, jag bara tutar och kör.

Alf Wesik