Ett annat är att med hjälp av stimulans få människor att frivilligt välja "det riktiga" alternativet.
Om vi fortsättningsvis kallar det första av ovan nämnda alternativ för det negativa, - det vill säga att använda sig av bestraffningstekniken, och det andra för det positiva, det vill säga att uppmuntra och stimulera - så kan vi snabbt göra några reflektioner;
Med hjälp av det negativa alternativet så kan vi få folk att göra som vi vill, trots att de egentligen inte förstår eller vill göra det.
Med det positiva alternativet så kan vi både få folk att göra som vi vill och samtidigt få dem att förstå varför. Ja, rent av tycka att det är rätt och riktigt.
Dagens samhälle håller till allt för stor del att gå mot ett styrande som bygger på det negativa alternativet. Följden blir att medborgarna upplever allt fler situationer i samhället som obegripliga.
När försöket inleddes för någon vecka sedan var skeptikerna visserligen många, men anhängarna ännu fler. Och mycket riktigt så minskade ju trafiken i centrala Stockholm, precis som avsikten var. Mycket riktigt minskade stressen, minskade säkerligen de skadliga utsläppen i miljön, och ökade antalet lediga parkeringsplatser.
Jamen, det är ju ganska självklart att resultatet skulle bli sådant. Med en straffavgift för bilkörning i centrala stan så hittar säkert en hel del människor på andra sätt att ta sig fram, företrädesvis med kollektiva trafikmedel.
Nu kostar det cirka 60 kronor per dag att åka in i och ut ur Stockholms centrala delar per dag. Hade avgiften satts till 100 kronor per dag, eller kanske 200 kronor per dag, så hade ännu fler valt det kollektiva alternativet.
Jag kan också förstå de som lättade pustar ut idag, och tycker att Stockholm har blivit en bättre och trevligare stad, utan alla dessa stygga bilar överallt.
Men vilka vinner, och vilka förlorar, på detta negativa alternativ. Jo, förlorare blir en hel massa människor som för miljöns och sin egen livssituations skull valt att bosätta sig "ute på landet", en bit utanför centrala Stockholm. Som valt att pendla till och från jobbet, men som på grund av bostadsplats inte kan åka kollektivt.
Ännu mer förlorare blir barnfamiljer, som varje dag tvingas skjutsa ungar hit och dit, och sedan hämta dem här och där. Enda sättet att hinna detta, samt sköta ett eget jobb, är att använda sig av bilen.
Vinnare blir de personer, som av ekonomiska skäl inte behöver bry sig ett endaste dugg om denna nya dagliga avgift. De får ju bara en bättre och snabbare stad att köra sina vräkiga bilar i. Vinnare blir också alla de personer som kör tjänstebil, eller har något företag, som står för fiolerna.
Vi kan vara tämligen säkra på att den minskning som hittills har noterats i trafikströmmen, i vilket fall som helst inte består av tjänstebilsförare eller andra bilister som inte märker av den dagliga avgiften. Redan trängda barnfamiljer, eller andra miljömedvetna personer, däremot, tvingas betala 60 kronor skattade, eller ögonmärka 120 kronor oskattade kronor, alltså en timme, nästan, av den dagliga inkomsten.
Ett exempel på en positiv metod att nå avsedda mål är att premiera personer som köper miljöriktiga bilar, bi-fuel, eller hybridbilar - med till exempel gratis parkering etcetera. Med detta tillvägagångsätt finns det endast vinnare, inga förlorare.
Med skatter, avgifter, böter finns det en massa förlorare, och tyvärr de redan sedan tidigare värst utsatta i samhället.
Ja, detta var ju en lång klagovisa - men hur ska man då göra för att minska köeländet i Stockholm? Jo, släpp de kreativa krafterna lösa, tänk i helt nya banor. Bygg tunnlar, gör kollektivtrafiken helt gratis, öka turtätheten till det dubbla, fyra dubbla, modernisera tunnelbanorna, bygg ut dem, snygga till väntekurer och perronger, bjud alla som åker kollektivt på gröna äpplen varje dag, lär bussförarna le, bygg ljudlösa hängande pendeltåg.
Tänk nytt, tänk positivt, få folk att förstå varför de gör som de gör. För de 3,5 miljarder kronor som satsas på trängselskatteförsöket, kan man få en hel del grejer uträttade.
Vi måste överhuvudtaget tänka mer på förbättrande positiva åtgärder i samhället, istället för att bestraffningsvägen, försök nå en massa mål, som ingen begriper varför eller hur. Vi har med andra ord sett nog av nya skatter och pålagor och klåfingrigt förmynderi.
Alf Wesik