Det gäller fortfarande till viss del, men vi får numera även göra ett tillägg, och det är att ”det som är bra för Sverige är bra för Sverige, och Kina”.
Det har visat sig att det fungerat bra sedan Volvo således till kinesiska ägare, utvecklingen har till stor del varit kvar i Sverige och det verkar som om affärsmännen i Kina, inser att det är ett fantastiskt varumärke de kommit över.
Men det känns likafullt inte bra när svenska anrika företag säljs till ägare utanför våra gränser. Det ska givetvis vara en fri marknad, och vi hojtar högljutt när andra länder ägnar sig åt protektionistiska åtgärder – men vad sjuttsicken, det känns inte bra.
Tyvärr genomgår Sverige en liknande strukturell förvandling på det mer regionala och lokala planet. Vi håller på att sälja ut våra kommuner.
Och då tänker jag inte på de små försäljningarna av torp och röda stugor till danskar, tyskar, holländare och norskar. Nej, jag tänker på att vi säljer stora markområden till nationella bolag.
Det lokala ägandet av marken, av åkrarna, ängarna, fälten, skogen, sjöarna – glider ur våra händer.
Det finns absolut inte några som helst belägg för att storbolagen skulle vara dåliga ägare. Tvärtom tillförs det oftast resurser som möjliggör en fläckfri förvaltning av skogarna. Men nog är det sorgligt när stora tårtbitar av våra kommuner försvinner ur våra egna kommuninnevånares händer.
I vissa fall efter generationer av generation. Det handlar om skogar där farfar och farfars far trampat gräs i planeringar, röjt, gallrat och styrt och donat. Det handlar om hela liv och naturcykler som ibland sträcker sig över en hel generation.
Varför säljer man då ut sina gårdar, sina fastigheter, om det är så hemskt? Varför styckar man av? Varför?
Jo, ingen har råd att avstå. Reglerna är sådana att generationsskiften är kostsamma och besvärliga. Reglerna är sådana att lönsamheten inför exempelvis en skoglig insats eller kanske ett generationsskifte är svår att bygga upp.
Av just dessa anledningar är det allt fler och större delar av våra skogar som säljs till storbolagen. Nu senast är det på tapeten två stora markaffärer i Ydre och Kinda där det handlar om markområden värda sammanlagt över 100 miljoner kronor.
Men även i all andra delar av vår region.
Jordförvärvslagen är tänkt att gynna balansen mellan privat ägande och ägande i bolagsform. Den är tänkt att gynna ”sysselsättning och bosättning i glesbygd”, som det så vackert heter.
Men det fungerar inte helt hundra i verkligheten. Lagen kringgås genom skenaffärer och snabba tvärkast gör att fler än en skogsägare ångrar sina affärer.
Och grannarna sliter sina hår.
Av den anledningen är det viktigt att såväl allemansrätten med alla avarter diskuteras och kanske uppdateras, liksom jordförvärvslagstiftningen. Ett sätt att nå önskat resultat är annars att gå genvägen; nämligen att se till att möjligheten till ökad lönsamhet, ökad kapitalförsörjning och mindre risker. Dessutom måste gällande skatteregler på området ses över.
Först på det sättet kan vi nå till våra drömmars skogar, och där är vi är väl i princip samtliga överens om att det finns en mycket stark koppling mellan ägande och brukande – och framgång.
Vi är väl också överens om att vi vill ha en levande landsbygd, med öppna fält och välslutna skogar, med långsiktiga brukande av såväl åkerjord som granskog, med personliga ansvar.
Fotnot. Var kommer då Jakob in bilden? Jo, inför Volvos start togs en handfull förserievagnar fram, varav de fick namn efter namnsdagar när de färdigställts. En av dem och den mest kända, är Jakob som ju några av oss vet har namnsdag den 25 juli. När serieproduktionen kom igång året efter, den 14 april 1927 – så var det med modellnamnet ÖV4, Öppen Vagn 4.