För att ytterligare förstärka detta har vi sedan ett drygt halvår infört en specifik vinjett för positiva nyheter - främst när det gäller sysselsättning och företagsklimatet. Detta för att alla dessa positiva händelser ytterligare ska lysa i konkurrens bland alla andra notiser, artiklar och reportage.
Men vi får aldrig glömma att en dagstidning har ytterligare en roll, den samhällsgranskande rollen. Detta gör vi inte därför att vi tycker det är roligt att skriva om negativa saker, utan av den enkla anledning att vi alla bidrar till finansieringen av hela samhällsmekanismen. Därför är det av största vikt att maskineriet dels fungerar så friktionsfritt som det bara går, dels att maskinen producerar varor och tjänster som beställarna - det vill säga skattebetalarna - vill ha.
Utan att granska och påtala eventuella brister är det lätt hänt att missförhållanden bara rullar vidare - att maskinen så småningom går smörjtorrt och grejorna som produceras passar endast ett fåtal invånare istället för det stora flertalet.
Jag har dessutom intrycket att den här granskande rollen blir allt viktigare ju längre in i nya tidens samhälle vi tillsammans färdas.
Det råder ingen tvekan om att det är tuffare idag, att vara lokal politiker, eller lokal kommunal tjänsteman? -än igår, än för tio år sedan, än förr.
En anledning till detta är att trycket på verksamheter som kommunerna ska sköta ständigt ökar.
Det tillkommer betydligt fler så kallade obligatoriska uppgifter, än det faller bort. Detta för med sig att det krävs kunskaper inom fler ämnen, att den totala kommunala kakan ska fördelas på allt fler tårtbitar - samt att utrymmet för extratjänster radikalt förminskas.
Eftersom även kommunerna i sig av naturliga skäl har enklare att tillföra nya verksamheter, nya serviceåtaganden, nya byggnader - istället för att skära bort, så adderas den här ekonomiska problemstapeln.
Utan argument för och emot kommunala verksamheter sker inte den så nödvändiga fördelningen av resurser av verksamheter.
Jag ser dessutom den här demokratiska tändvätskan som allt viktigare i takt med att i stort sett alla kommuner i försök att spara utgifter, väljer att dra ner på nämnd- och förvaltningsantalen. Visst blir de löpande utgifterna mindre i takt med att förvaltningar och förtroendeuppdragen blir färre, men samtidigt blir det färre och färre ämnesspecialister. Detta gäller på såväl tjänstemanna- som den politiska sidan.
En naturlig följd, som ibland är bra, men oftare dålig, är att färre personer tvingas på ansvaret för större områden. Detta förhållande är stort sett det samma i alla kommuner.
Detta kan enligt mig vara en orsak till att alla politiska partier får det allt svårare att rekrytera unga politiskt intresserade.
Och tacka sjutton för det - när det blir allt svårare för nykomlingar att göra sin röst och åsikt hörd gentemot det politiska etablissemanget.
Med risk för att de här servicecentra som SmåKom föreslår blir ytterligare en instans som bara kostar pengar - känns det ändå som ett bra förslag.
I begreppet servicecentrum ska inte bara frågor rörande infrastruktur behandlas, här ska även landsbygdens intressen tas tillvara när det gäller IT-system, möjlighet till högre utbildning och grundläggande statlig service.
SmåKom konstaterar i sin framställan till finansdepartementet och statsrådet Mats Odell att infrastrukturens kvalitet ute i landet inte längre håller måttet. Och, som SmåKom skriver; "de senaste årens nedmontering av den statliga servicen till hushåll och småföretag på landsbygden hotar befolkningens grundläggande välfärd".
Med hjälp av detta eftersträvas ett "landsbygdslyft". I praktiken innebär förslaget att det ska finnas ett offentligt drivet servicecentrum i samtliga kommuner.
I takt med att kommunernas facknämnder minskat har en helt ny verksamhet blommat upp. Det är de alltmer aktiva intresseorganisationerna i de små samhällena. Denna verksamhet ska uppmuntras av flera skäl, dels för att den ofta skär rakt genom alla partigrupperingar, dels sker helt ideellt.
Kanske är dessa intressegrupper den nya tidens politiska partier. I dessa grupper är engagemanget stort, alla får chansen att yttra sig, ungdomar är särskilt välkomna och allt arbete sker med hjärtat, lika mycket som hjärnan.
Alla dessa intressegrupper som ofta kämpar i motvind för gång- och cykelbanor, belysningar, skolor, postgång, bensinstationer och snöskottning, förtjänar alla vinjett "Den goda nyheten".
Alf Wesik