Det är fullt naturligt att tidningens som en källa till och för opinion får finna sig i att granskas på exakt samma sätt tidningens uppgift är att granska samhället och de beslut som fattas. Särskilt de beslut som direkt påverkar potten - det vill säga invånarnas skattepengar.
När Micael Glennfalk säger att frågorna ställs på ledarplats men samtidigt brister på redaktionell plats, så står det ju naturligtvis Glennfalk fritt att tycka så. Själv tycker jag dock att han bidrar med ett sällsynt illa valt exempel på detta redaktionella tillkortakommande.
Få eller ingen kommunal fråga har väl stötts och blötts så mycket på redaktionell plats som just turistbyråflytten och vidhängande trafikdiskussioner. Nästan samtliga på ledarplats presenterade åsikter och fakta härrör sig dessutom från artiklar på redaktionell plats.
Men, som sagt, det står naturligtvis Glennfalk fritt att framföra sina åsikter.
Och det är just detta hela ärendet handlar om. Att vilja men inte kunna. Om förmågan att presentera argument och planer. Den har tyvärr inte beslutande organ i Vimmerby, för närvarande. Jo, de kanske har förmågan, men de använder den inte.
När det gäller turistbyrån och flyttplanerna så känns det på något sätt som frågan är utagerad. Beslut är fattade och dem kan man tycka vad man vill om, men det är ändå beslut och de är fattade i sann demokratisk anda. Om ett beslut ska rivas upp eller ändras så måste det i rimlighetens namn presenteras fakta, som undanhållits, som ändrats eller som tillkommit. Jag kan inte se några sådana i dagsläget.
Däremot är inte sista ordet sagt vad gäller trafikomdaningen i Vimmerby. Och när det gäller dessa förslag så håller jag med Glennfalk till sista punkt. Det handlar om ett gigantiskt slöseri som gagnar varken invånare eller butiksinnehavare - och därmed missgynnar det turisterna.
De som först insåg detta och, stundtals i häftig motvind från såväl styrande som naturvänner, var kompisarna och familjerna Isaksson, Soowik och Jalminger. När andra skakade på huvudet åt deras vilda fantasier, ägnade de all sin tid åt att spika ihop världsattraktioner på löpande band, i skala ett till tre. Genialt, på min ära.
Efter hand så blev det islossning även för de tre familjerna. Tvivlet förbyttes mot beundran och allt fler ville hjälpa till att spika - för att senare kunna hävda sin beskärda del av vinsten. Sist att övertyga i Vimmerby var ändå de styrande. Efter direkta aktioner från mängder av håll, bland annat denna tidning, på såväl redaktionell som ledarplats, övertalades kommunen att ändra uppfattning och utnyttja sin förköpsrätt, när Astrid Lindgrens Värld var på väg att slinka oss ur händerna.
Denna tillgång, stavad Astrid Lindgren, har blivit allt mer kantstött. Och tacka sjutton för det, knuffad från höger och vänster och dragen i från alla håll.
För en utomstående är det näst intill omöjligt att förstå de olika taktiska finesserna, och de synbart helt oplanerade turerna. Utan att veta säkert skulle jag tro att detta misslyckande kommer sig av att så många vill ha del av kakan.
Jag saknar således samordning. Jag saknar information. Jag saknar en vision.
Hur himla enkelt är det för en skattebetalare att förstå varför det ska beställas en staty när det redan beställts en? Vem förstår varför det ska byggas ett museum när redan finns minst ett? Vem förstår varför det ska anställas "experter", när vi redan har experter på Astrid Lindgrens Värld?
Jag upprepar, som så många gånger förr, skapa en enda myndighet för samtliga Astrid Lindgren-frågor. Med Lindgren-tjänstemän och med Lindgren-politiker. Det behöver inte bli några extra kostnader, duktiga tjänstemän och politiker finns det drösvis av redan.
Prioritera där efter fråga 1a, nämligen att skriva ett handlingsprogram. Med visioner, kostnader, intäkter, tidsplaner och delmål. Förklara för allmänheten varför varje enskilt projekt genomföres, varför varje enskild krona satsas - och strunta för tusan i allt som inte går att förklara.
Det kanske behövs ännu ett museum, ännu ett Astrid Lindgren-projekt, inköp av en prästgård i närheten av den plats där Astrid Lindgren föddes, men förklara det först. Ge oss ledtrådar i form av visioner, kostnader, intäkter, tidsplaner och delmål.
Alf Wesik