Det kan uppfattas som en politisk brist att dessa ägnas spaltmeter på insändarsidor, en stor del av partiledarutfrågningarna etcetera. Många fnyser åt dessa frågor och suckar uppgivet att "politikerna har väl viktigare saker att ägna sig åt".
Men denna inställning är fel. Politik handlar om de stora frågorna likaväl som de små.
Det går helt enkelt inte att göra någon gradering över enskilda frågors relevans. Det är faktiskt så att en liten, liten - kalla den gärna struntfråga - är helt ointressant för de flesta, men kanske livsavgörande för andra.
Vi kan aldrig komma ifrån att de olika partierna bygger hela sina verksamheter på någon form av grundideologi. En inställning till livet och om hur det bäst ska genomlevas.
Dessa grundinställningar, basideologier, är egentligen inte så mycket att snacka om. Det är tvärtom väldigt bra att vi människor är olika - tycker i alla fall jag.
Många politiker ägnar det mesta av sina vakna tid åt att försöka få över motståndare till "sin sida". Genom en ständigt hänvisa till en vibrerande hög av argument.
Dessa argument har politikerna oftast inte kommit på själva, utan de hakar på och memorerar när någon chefstyckare på på något partikansli i Stockholm värper fram sina teser.
Meningslöst arbete, skulle jag vilja säga. Som en ljusgul vattendroppe i Missisippi. Som att försöka övertyga någon som gillar äpplen bättre än päron - att päron är godare. Som att försöka få någon att byta älsklingsfärg, exempelvis från rosa till gult, eller från rött till blått.
Ta denna eviga RUT-debatt som exempel. Egentligen är det ju ingen jätteviktig fråga - inte i jämförelse med hur vi löser cancerns gåta, eller stoppar miljöförstöringen.
Men för vissa medborgare är den, om inte livsavgörande - så otroligt viktig för livskvaliteten.
Och då tänker jag i första hand inte på dem som får städat hemma hos sig, eller diskat. Jag tänker inte på om dessa brukare är rika eller fattiga.
Jag tänker på alla de som fått ett vettigt jobb tack vare bidraget. För dem handlar det definitivt om livskvalitet. Att kunna vakna varje dag och ha en efterfrågad arbetssyssla att göra, att få lön och kanske kunna unna sig det lilla, lilla extra. Allt det som inte går om man är helt bidragsberoende.
För självförtroendet.
Jag kan egentligen inte förstå att någon alls kan vara emot RUT-lösningen. Det blir ju bara vinnare i alla ändar, de enda som förlorar på RUT är de politiker som av grundideologiska skäl vägrar förlika sig med tanken.
De som tror att bara man har pengar på något bankkonto, så ska man minsann vaska golvet själv. De som dömer människor efter om de är fattiga eller rika - och det automatiskt är de senare som är elaka.
Det är en illasinnad uppfattning som drabbar dels alla de största vinnarna på RUT, de som får jobb, dels brukarna. Oftast äldre människor eller stressade familjer, som har det jäkligt svårt att få pusselbitarna i tidsschemat att falla på plats.
Det är över huvudtaget ett mycket destruktivt upplägg på livet och politiken att istället för att framhålla sina egna förslags förträfflighet, ägna all kraft åt att försöka nedvärdera motståndarens idéer. Olika former av straffskatter för att styra beteenden är exempel på sådana "ickeåtgärder".
Att straffa människor som bor på landet för att de kör bil, genom att höga bränsleskatterna, är ett sådant exempel.
Istället för att belöna och stimulera användande av olika miljöfordon, ska till varje pris de som fortfarande inte vill, kan, törs, eller helt enkelt har råd, att köpa sig miljöriktiga fordon straffas.
I bilfrågan är den rödgröna vänstern ute och cyklar.
I frågan om alkoholskatt är det istället kristdemokraterna som är ute och cyklar. I ivern att snabbt få ihop ett gemensamt valmanifest häromdagen fick KD igenom sin gamla tes och käpphäst som innebär att de som köper alkohol ska straffas.
Eftersom även den rödgröna sidan driver ungefär samma linje så kan vi dra två slutsatser; släpandet av vinflaskor och ölburkar från gränspråmarna i Danmark och Tyskland kommer återigen att öka, bryggerier som Åbro och de anställda får återigen starta sin öltillverkning på minussidan, när utländska bryggerier startar på nollstrecket.
Men drickandet kommer inte att minska en enda volymprocent, oavsett vad riksdagens utredningstjänst och diverse skenheliga experter säger.
Alf Wesik