Det obegripliga pratet mellan par

Gubben och jag har utvecklat ett rumphugget språk, som måhända är swahili för andra, men fullständigt självklart för oss.

Ni kanske tror att den här bilden bara visar ett gäng höns redo för nattvilan, men där har ni fel.

Ni kanske tror att den här bilden bara visar ett gäng höns redo för nattvilan, men där har ni fel.

Foto: Carina Glenning

Krönika2021-10-27 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi har reducerat en del fraser som uttalas dagligen så att de blir så fåordiga som möjligt. Mest handlar det om våra djur och deras omhändertagande. Vi förstår precis vad som avses när den andre yttrar följande korthuggna meningar:

"Han har fått!" (Yttras av Gubben i princip varje morgon när jag kommer ner i köket och katten Assar sitter vid sin matskål och ser ut som om han inte fått mat sen Sundsvall brann. Jag brukar ge honom lite mer när Gubben släpper ut hönsen. Jag skämmer bort katterna, Gubben skämmer bort hönsen. Vår månadskostnad för burkmajs är i samma nivå som en travhästs veterinärkostnader).

"Fem ägg!". (Varje dag berättar den som stängt om hönsen hur många ägg dagen gav. Ibland i form av sms om den andra inte är hemma. Pling i telefonen, avsändare Gubben, med det enda kortfattade meddelandet: "Sex ägg!")

"Hinken laddad". (Vi får dagisrester av grannen till hönsen. De gröna påsarna läggs i vår brevlåda och behöver gås igenom eftersom de kan innehålla tepåsar, bananskal och annat som inte är optimal hönsmat. Resterna smådelas och läggs i en rosa hink. Det här är Gubbens favoritkökssyssla och han blir snudd på kränkt om jag hinner före).

"Påsar idag?" (Se ovanstående).

"De går i trean". (Betyder att hönsen, med radion på i vedboden, är utsläppta i den minst rovdjurssäkra inhägnaden, nummer tre. Det kräver lite extra uppmärksamhet från oss och jag inbillar mig att P1 har en viss avskräckande effekt på duvhök och räv). 

"Radion på?" (Uttalas av mig alla de dagar Gubben släppt ut hönsen i trean eftersom han brukar glömma det. Men han skulle hellre hugga av sig fingret än erkänna det).

"Jävla Alice!" (Den andra katten alltså. Någon av oss har hittat en halv åkersork, en fågelfjäderhög eller en ekorrsvans i kåken).

Den märkligaste snabbinformationen vi utbyter är dock denna: "Jag har bäddat". 

Utomstående som hör detta måste undra över vår mentala status. Varför detta tjat och denna tävlan om vem som har bäddat? Varför ens nämna det? Betyder det att den som bäddat slipper plocka ur diskmaskinen eller skura muggen?

Saken är den att frasen aldrig någonsin avser våra egna sängar. Däremot hönsens bajsbräda – försedd med tidningar under deras sittpinnar – som vi byter sådär varannan dag. 

Varför vi kallar det "bädda" begriper jag verkligen inte. Det har bara blivit så.

Men alla andra par har väl också förenklat hemmaspråk. Hoppas jag . . .