När jag började gråta vid återvinningen

Han är liten och smal. Ryggen är krum. Farbrorn är över 80, kanske över 90. Han trevar runt med handen i en plastkasse från Systemet.

Han har inte mycket att sortera vid återvinningen, men måste ofta vila och ta stöd mot rollatorn.

Han har inte mycket att sortera vid återvinningen, men måste ofta vila och ta stöd mot rollatorn.

Foto: TT

Sverige2021-10-20 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ingen kan blunda för klimatkrisen.

Å ena sidan måste vi alla göra vad vi kan för att rädda vår planet.

Å andra sidan kan det kännas meningslöst, när stora och mäktiga länder år efter år ökar sina utsläpp istället för att minska dem.

Som att några vårdar ett armbrott medan andra samtidigt hugger av den andra armen.

För Moder Jord kvittar det av vem eller var insatserna görs, bara att totala antalet åtgärder blir livsuppehållande.

Den krumma farbrorn bryr sig.

Det blir varmare och varmare, totalt sett. Nu märks det även på våra nordliga breddgrader.

Ingen nyhetssändning passerar utan dystra klimatuppdateringar.

Som att människor i takt med skyfall, torka och bränder inte kan bo kvar.

Som att isbjörnsstammen hotas av inavel när de på grund av smältande havsisar inte längre kan förflytta sig.

Som att det varje år skövlas flera miljoner hektar regnskog för produktion av soja och palmolja, vilket medför att många arter kommer att utrotas.

Det är lätt att bryta ihop framför tv:s naturprogram. En enda art raserar det komplexa och sinnrika i naturens kretslopp. Rubbar ordningen och samspelet. Den mest invasiva arten av dem alla.

Vi.

Men farbrorn bryr sig. 

Han fiskar upp en hårdplastförpackning för rödbetssallad och lägger den i rätt container. I samma hål åker några plastkapsyler.

Han vilar en stund mot rollatorn. Sedan krafsar han i påsen igen.

En handfull mjukplast ska in i ett hål. Och en Läkerolask i ett annat.

Samtidigt köar människor för att betala 1,7 miljarder kronor för tre dagar i jordens omloppsbana, 585 kilometer ovan jord.

Kina släpper ut mer växthusgaser än alla utvecklade länder i hela världen tillsammans.

2019 stod Kina för 27 procent av de globala utsläppen av växthusgaser, USA stod för 11, Indien för 6,6 och EU:s 27 medlemsländer för 6,4 procent.

Den smutsiga kolen är basen i Kinas framgångssaga.

De har visserligen sagt att kolanvändningen ska minska, men först efter 2025. Och att landets utsläpp av växthusgaser ska toppa runt 2030, för att sedan bli koldioxidneutralt 2060.

Hinner Moder Jord vänta så länge?

Vid återvinningen har den gamla mannen kommit till botten av Systemkassen.

Han krafsar runt och fiskar upp det sista att sortera. För den här gången.

Det är fyra små aluminiumbehållare för värmeljus. Han lägger dem en och en i metallcontainern.

Han kommer inte att få uppleva om vi hann eller inte.

Men han gör vad han kan.