Per Arne Håkansson är forskare på Socialstyrelsen och han är skeptisk till svenska behandlingar av våldsutövare. Inte minst därför att en mängd behandlare inte kan uppge vilken metod de använder.
– I min rapport "Behandlingsmetoder för personer som utövar våld i nära relationer" intervjuade jag 27 behandlare – kommuner, regioner och organisationer– och de flesta kunde inte ange någon exakt metod de använde.
Vilka olika metoder används i Sverige?
– Svenska behandlingar är mer inriktade på att kontrollera ilskan – lite anger management– och det man kan se är att det rätt fort går att få en effekt på fysiskt våld men att det psykiska våldet fortsätter.
Varför är det så?
– De är inte historiskt inriktade utan fokuserar mer på händelsen när den uppstår och tekniker för att hantera situationen annorlunda.
Det går inte heller att se hur behandlingarna faller ut och om de ger ett långvarigt resultat menar Håkansson.
– Svenska metoder är inte effektstuderade och Socialstyrelsen uppmuntrar därför till att följa upp sin verksamhet för att utvärdera. Vi tillhandahåller material för det.
Finns det inga som är effektstuderade?
– Det finns effektstudier men de flesta har gjorts utomlands och av partiska granskare, vilket är problematiskt.
Men Håkansson är även kritisk till vem behandlingarna når ut till.
– De som söker sig till frivillig behandling är redan motiverade och vill ha hjälp medan de som är övertygade om sitt sätt kanske inte är så benägna att tacka ja.