Varför är ni så ängsliga, män?

Varför är män så ovilliga att berätta om sina tillkortakommanden? Så ängsliga för att bjuda på sig själva?

Varför är ni så rädda för att berätta om era tillkortakommanden, gubbar?

Varför är ni så rädda för att berätta om era tillkortakommanden, gubbar?

Foto: Mostphotos

Krönika2021-04-21 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I dag ska vi ta och generalisera riktigt ordentligt.

Jag har gjort en egen, synnerligen ovetenskaplig, studie när jag promenerar mellan bilparkering och jobbet. Det handlar sammantaget om cirka 30 minuter per dag och jag har kommit fram till följande:

80 procent av mänskligheten är god. 

15 procent är ängsliga.

5 procent är onda, eller i vart fall tjuriga.

Hur har jag så tvärsäkert kommit fram till dessa siffror och vari består mina undersökningsmetoder?

Jo, jag ler åt alla jag möter. Här måste vi förstås räkna bort dem som aldrig möter min blick och därmed inte mitt leende, men de är ändå en minoritet. Det är inte Stockholms tunnelbanesystem vi pratar om, utan ett ganska glest trafikerat gångstråk.

80 procent ler tillbaka. ("Trevligt! En vänligt sinnad och glad människa. Jag ler tillbaka!")

15 procent kastar oroliga blickar omkring sig och tittar snabbt bort. ("Vad är det här för psykokärring? Vad vill hon mig? Usch, obehagligt!")

5 procent möter min blick och håller kvar den, men ser arga ut. ("Inte en chans att jag ler tillbaka. Vad är ditt problem?")

Kanske är jag lite väl hård mot de där 5 procenten. De kanske ligger i skilsmässa, just fått sparken eller bara har en dålig dag. 

Jag har gjort en annan studie, parallellt med le-mot-alla-och-se-vad-som-händer-studien.

Jag har funderat över vilka som är roligast, män eller kvinnor?

Här var det lättare att skaffa evidens. Jag har det svart på vitt.

Jag frågade människor på Facebook (bland annat i gruppen "What do you need help with today, buddy?") om de har gjort något riktigt katastrofalt inköp på nätet. Alltså fått hem något som var långt ifrån det tänkta.

Skrattsalvorna rungade och den ena dråpliga berättelsen efter den andra delgavs. Gosedjuret var en dildo, katthagen kom i form av en burkini, den vackra oljemålningen var mindre än ett Lypsyl och så vidare.

En del var så frikostiga att de (om än ovanpå andra kläder) trängde på sig den mikroskopiska bikinin som knappt förmådde dölja ett myggbett och lade ut bilder till allmänt beskådande. Jag menar, gruppen har ändå 47 300 medlemmar som kunde se spektaklet.

Av de 584 personer som kommenterade min fråga var 581 kvinnor. 3 var män. 

"Men så rusar vi ju heller inte sta och klantar oss i samma utsträckning", muttrar någon.

Fan tro´t. Kom igen gubbs! Knäpp upp skjortkragen ett snäpp och bjud på er själva.

Världen blir vänligare då. Och roligare.