TvÄ fÀrgstarka kalufser. Men hÄrfÀrg Àr inte enda intresset Elin och Carolina delar. De gillar spel och konst, och snart Àr bÄda smÄbarnsförÀldrar.
TvÄ pastellfÀrgade kalufser fÄr extra lyskraft i det skarpa vÄrljuset. Elin Samuelsson och Carolina Hjalmarsson tar en liten pratrunda runt kvarteret. Det Àr första gÄngen de ses, sÄ hÀr, utanför Messengerchatten.
â Man vet inte riktigt hur det ska bli nĂ€r man trĂ€ffas. Det Ă€r inte lika sjĂ€lvklart enkelt att hitta nya vĂ€nner som vuxen. Ibland önskar man att man vore som barnen. DĂ„ rĂ€cker det med ett "ska vi leka?", sĂ€ger Carolina, som precis lĂ€mnat 2-Ă„ring och 6-Ă„rig pĂ„ förskolan.
Carolina var en av mÄnga som gav respons pÄ Elin Samuelssons inlÀgg i Facebookgruppen med medlemmar frÄn Vimmerby med omnejd, dÀr nyinflyttade Elin bland annat skrev: "Jag Àr mycket hemma pÄ dagarna dÄ jag jobbar som vikarie och blir inringd vid jobb. Jag jobbar ocksÄ som konstnÀr och spenderar mycket tid i min ateljé hÀr hemma. Men jag kÀnner mig ensam, jag har nÄgra kompisar hÀr i Vimmerby men vill gÀrna trÀffa fler."
â Jag kom ihĂ„g Elin, frĂ„n nĂ€r vi bĂ„da varit pĂ„ samma brĂ€dspelkvĂ€ll. Jag la mĂ€rke till henne, den gĂ„ngen hade hon lila hĂ„r. Vi gillar bĂ„da hĂ„rfĂ€rg â och delar fler intressen, sĂ€ger Carolina.
Gensvaret pÄ Elins inlÀgg blev stort. MÄnga kommenterade och raskt anslöt ett 15-tal personer till en ny chattbubbla.
â Jag blev nĂ€stan lite chockad. Det var jĂ€ttemĂ„nga som hörde av sig, och flera som var i precis samma situation som jag. Vi har pratat om att ses, kanske grilla utomhus. Men det Ă€r ju extra knepigt under pandemin.
Att ta steget var inte helt lÀtt. Elin funderade lÀnge innan hon vÄgade.
â Det Ă€r pinsamt att tala om att man kĂ€nner sig ensam. PĂ„ sociala medier ser man mest allt kul som andra gör, hur mycket de hittar pĂ„ med alla sina kompisar. Det Ă€r inte ofta nĂ„gon skriver "jag Ă€r ensam".
Elin Samuelsson tillbringar mÄnga timmar i sin ateljé. HÀr jobbar hon med ett enormt broderi, ett sjÀlvportrÀtt. "Jag tycker om upprepandet".
Att nÄgot saknades upptÀckte hon nÀr livet skiftade fas. Hon flyttade till Vimmerby efter sin examen. Som en annan planet, frÄn det umgÀngesintensiva studentlivet med likasinnade pÄ nÀra hÄll. Efter tio Är med pojkvÀnnen frÄn Vimmerby hade hon hÀngt hÀr pÄ helger, haft sommarjobb i stan, men nu var det nÄgot annat.
â Nu jobbar jag som timvikarie. NĂ€r man Ă€r pĂ„ olika platser hinner man inte riktigt knyta nĂ„gra starka band till sina arbetskamrater. PĂ„ dagarna har jag mycket tid att jobba med min textilkonst, men det kĂ€ndes ocksĂ„ som jag vĂ€ntade pĂ„ att min kille skulle komma hem frĂ„n jobbet sĂ„ jag fick nĂ„gon att prata med. Snart fĂ„r jag mer tid hemma, i juni ska vi bli förĂ€ldrar.
Varför Àr steget sÄ stort att hitta nya vÀnner som vuxen?
â Av flera skĂ€l. Det Ă€r lĂ€tt att tĂ€nka att alla andra sĂ€kert har fullt upp med sitt. Sedan Ă€r det lite svĂ„rare att hitta nya umgĂ€ngeskretsar i en stad dĂ€r man inte Ă€r uppvuxen. Man ser grannarna genom köksfönstret men det blir inte av att man verkligen sĂ€tter sig ner och pratar över en fika.
Men till slut tog du mod till dig.
â Ja, gör man inget sĂ„ hĂ€nder inget. Och det vore vĂ€l jĂ€ttebra om det hĂ€r kan leda till att fler vĂ„gar. Det verkar ju som om mĂ„nga Ă€r i samma sits som jag. Man bara tror att man Ă€r ensam om att kĂ€nna som man gör. Dessutom Ă€r min förhoppning Ă€r ju att hitta den konstnĂ€rliga sidan av Vimmerby, nĂ„gon att fĂ„ feedback ifrĂ„n. NĂ€r pandemin Ă€r över vore det kul att dra igĂ„ng brodericafĂ©er i Vimmerby, det Ă€r en tanke jag har.
En promenad, eller en fika. "Det lÄter sÄ lÀtt, men det Àr inte helt enkelt att hitta nya vÀnner som vuxen".
Carolina Hjalmarsson tycker att Elin gjorde helt rÀtt.
â Absolut. Det har pratats mycket om Ă€ldres isolering under det dryga Ă„r vi inte har kunnat trĂ€ffa andra mĂ€nniskor, och det Ă€r nĂ„got jag verkligen blir berörd av, men man kan kĂ€nna sig ensam oavsett Ă„lder.
