Kenth ser på en bild på sig själv som ishockeydomare. Behövs det sägas att han brinner för sporten?
Eksjösonen Kenth Lindgren är krögare på Ydregården sedan 24 år. Han fyller 62 år i sommar och börjar planera för sin ålderdom. Sluta jobba vill han ju inte, då han älskar att tjöta med kunderna. Så idén om en sportbar lockade, eftersom han då kan han behålla kontakten med sina gäster. Till en början som ett komplement till Ydregården.
För några år sedan köpte han fastigheten där pingstkyrkan hållit till. Han hyrde ut lägenheterna och den stora salen har blivit en studio. Men i källaren har det inte hänt så mycket förrän nu. Där ska sportbaren hålla till.
En bardisk har byggts, och rader med skänkta matchtröjor hänger på flera ställen i lokalen.
– De ska ju upp på väggarna snart, tillsammans med vimplar och gamla bilder, och en storbildsteve förstås, säger Kenth entusiastiskt.
Han berättar samtidigt att verksamheten på Ydregården har varit tuff i coronatider.
– Förra året var en katastrof. Januari till mars är ju skitmånader i vanliga fall och just som det skulle släppa slog coronan till. Vi tappade 700 000 kronor direkt i avbokningar under en vecka, suckar han.
Kenth Lindgren pysslar med den blivande sportbaren.
Han tvingades säga upp personal vilket kändes jättetufft. Så gick sommaren som var riktigt bra under ett par månader.
– Det var många som var ute och åkte. Bästa dagen hade jag 227 matgäster. Vi började se fram emot julen och att servera julbord. Så kom andra vågen med full kraft. Vi sålde julbord till 25 personer istället för 600.
En orostid utan dess like. Kenth har försökt hitta alternativa lösningar som nyårssupé med skaldjur och julmat som take away.
– Jag har funderat så mycket på det här så jag känner mig nästan utbränd. Ska man ge upp och gå i konkurs eller kämpa på?
Här bakom bardisken blir det chans att träffa Kenth så småningom.
Samtidigt ger arbetet med sportbaren energi. I fönstret hänger en rad tröjor som bär hans eget efternamn från åren som ishockeydomare.
Tack vare sociala medier har gamla idrottsvänner gladeligen skickat tröjor och annat till honom.
Kenths egna tröjor sedan tiden som hockeydomare.
Han har alltid brunnit för hockey.
– När jag var femton år tjatade jag på farsan (Stig Lindgren, reds. anm) att vi måste starta en hockeyklubb i Eksjö. Folk sa nej, det hade inte gått förut. Men vi gjorde det, med ett startbidrag på 300 kronor, skrattar han.
Planen var att öppna sportbaren redan i vår, men coronapandemin håller branschen i ett stramt strupgrepp, så han har valt att avvakta lite.
– Det kanske blir till hösten, att jag kan öppna då. Vi får ju se, man vet ingenting i dessa tider.
