I sju år har Erika och hennes man varit familjehem. De har två biologiska barn, ett av dem gemensamt, sedan innan och har i dag fyra familjehemsplaceringar.
– Eftersom vi har öppnat upp för så många placeringar så jobbar inte jag längre. Här hemma har det blivit ett heltidsjobb att vara familjehem i stället, det är en livsstil vi har valt och som vi trivs otroligt bra med, säger hon.
Livsstilen är något som vuxit fram, berättar Erika. Hon fick upp ögonen för uppdraget som verksam inom skolan.
– Jag har nog varit den som varit drivande i att vi ska bli familjehem, men vi var givetvis överens innan vi gick in i det här. Det behöver man vara om man ska gå in i något sådant här. Mitt hjärta har alltid klappat hårdare för de som har det jobbigt, och det här är en möjlighet att kunna hjälpa barn som har det tufft.
Hon berättar vidare:
– Vi började som kontaktfamilj. Det innebar att vi tog emot barn vars föräldrar hade ett behov av avlastning. Behovet kan se olika ut, men det kan innebära att barnet kommer och hälsar på varannan helg eller en gång i måndagen till exempel. Vi har kontaktfamilj idag, trots att vi har placeringar, som avlastar oss ibland.
Intresset för att bli familjehem växte sig starkare hos Erika och resten av familjen. 2015 fick de sin första placering och 2017 flyttade ett syskonpar in, 1,5 år och 7 månader gamla, som idag är en del av familjen.
– Våra biologiska barn var då 10 år och 15 år gamla, så det funkade väldigt bra att ta emot dem. Det är på sätt och vis mycket man kräver av ens biologiska barn när man tar emot placeringar, då de konkurrerar om vår tid och kärlek. Eftersom våra barn var så stora så blev det väldigt naturligt och vi har aldrig upplevt det som problematiskt. Här tror jag att matchningen är väldigt viktig, säger hon.
Matchningsprocessen är ett resultat av den utredning som görs av socialtjänsten när någon visat intresse för att bli familjehem. Mikael Fasth, familjehemssekreterare på Västerviks kommun, berättar mer:
– Matchningsprocessen innebär i stort att vi, utifrån den kännedom vi har genom exempelvis en familjehemsutredning, tar kontakt med personer och diskuterar uppdraget. Det kan handla om flera samtal och möten för att både socialtjänsten och det eventuella familjehemmet skall kunna göra en bedömning av om det är ett uppdrag som passar och som de tror sig klara av.
HÄR kan du skicka in din intresseanmälan
Sedan syskonparet flyttade in, då för fem år sedan, har det äldsta biologiska barnet flyttat hemifrån. Under åren har flera barn i olika åldrar kommit och gått.
– När man går in i en placering så tror jag att man behöver gå in i det helhjärtat, för att det ska bli bra för alla. Oavsett hur tufft det kan vara ibland, till exempel om en placering blir avbruten av någon anledning, så landar jag alltid i att det är det här jag brinner för. Behovet är så stort och det finns så många barn där ute som far illa. Det är det här jag vill göra, jag vill hjälpa ett barn.
Erika poängterar samtidigt att man inte behöver ta det till deras nivå för att göra en insats. Ett arbete kan man med fördel behålla.
– Det som egentligen är viktigast att man känner är att man kan öppna dörren och dela med sig av sitt hjärta. Har man funderat i de här banorna, så våga testa! Om man känner sig osäker på att ta steget full ut kan man alltid börja som kontaktfamilj, då kan man känna på hur det känns att få hem ett barn. Även om villkoren skiljer sig åt och det inte riktigt går att jämföra så kan det ändå ge en känsla. Det behövs så många fler, så våga!