Det regnar och blåser ute och på marken samlas höstlöven i vattenpölarna.
- Det här är det minst roliga, att gå runt och titta på biljetter i bilar, allra värst när det är sådant här väder, säger Anders Johnsson, parkerings- övervakare i Linköping. Fast det är värre på vintern när det är 20 grader kallt.
Som parkerings- övervakare går han mellan tre till sex kilometer varje dag.
Varje dag är tre pass på två och en halvtimme. Två där han går runt inne i stan och ett tredje då han åker till ytterområdena.
- För det mesta går vi för oss själva, säger Anders. Ibland kan man känna att det är lite ensamt.
Han är en av de tio parkeringsövervakare som jobbar i Linköpings kommun.
- Vi har en väldigt fin sammanhållning, det måste man ha i gruppen eftersom det är så pass svårt där ute, säger Anders. Man får skäll mer eller mindre varje gång man vart ute och gått och då måste man ha det trevligt inne. Kanske inte att man blir hotad, men att man får höra att man är "dum i huvudet".
Har det hänt att du har blivit hotad någon gång?
- Folk har sagt saker som att "jag ska leta upp dig" och "jag vet vem du är".

Alla bär larm
Han berättar att en kollega blivit misshandlad under arbetstid och att alla parkeringsövervakare numera bär larm efter händelsen.
- Även om vi inte går precis bredvid varandra när vi jobbar är man kanske runt 30 meter ifrån varandra och det är en trygghet att veta att någon finns så pass nära, säger Anders.
Han får syn på en taxi som parkerat i fel färdriktning och går fram och pratar med föraren.
- Jag brukar säga till vad det är som gäller och flyttar de inte bilen så sätter jag en lapp på rutan, säger Anders. En del vill lyssna och en del inte alls. I stort sett lyssnar folk med halva örat och hoppar sen in i bilen. Andra får man god kontakt med och de tackar för att man hjälpt dem.
En skåpbil stannar till och föraren ropar till sig Anders och frågar om det är okej att han parkerar fem minuter för att lasta av lite sopor. Några minuter tidigare kom en ung man fram och frågade efter växel. Trots att det på många gånger är ett individuellt arbete, upptäcker man snabbt att bemötandet med bilister är en stor del i dagen.

Många ursäkter
- Att vara parkeringsövervakare är inte det enklaste, folk vill ju inte att någon annan talar om för dom hur de ska köra när de kanske haft körkort i 30 år, säger Anders. De är viktigt att ge dem tillfälle att få förklara sig. Men de flesta är trevliga, det är bara en viss procent som är den där otrevliga typen.
Vilka är de vanligaste ursäkterna du har fått höra?
- Det finns många..."jag har inte vart borta så länge" eller "jag fastnade i matkön."
Och en del tar steget längre för att undvika anmärkningen. Han tar upp sin handdator och visar hur man kontrollerar däckventilerna vid exempelvis 24 timmars parkeringar.
- Det finns dem som höjer upp bilen med domkraften och vrider ett hjul för att de ska se ut som de flyttat bilen.

"Folk har för bråttom"
Under en dag kan han kontrollera allt från fem till 130 bilar. Felparkering på gångbanor och ogiltig parkeringsbiljett hör till de vanligaste fallen. Bland de värre felen hör parkering i fel färdriktning och i korsning berättar Anders.
- Folk har för bråttom, de läser inte skyltarna, säger han. Det skulle underlätta för alla bilister om folk läste skyltarna, det är ju därför vi gör det här.
Anders har jobbat som parkeringsövervakare i fyra år, men att han fann yrket var något av en slump då en av hans nuvarande kollegor tipsade honom om att det fanns en ledig tjänst.
- Jag tycker om att jobba med människor, tidigare har jag jobbat som sjukvårdsbiträde i 13 år, säger Anders.
Vad är det bästa med ditt jobb?
- När folk kommer fram och säger att vi gör ett jättebra arbete, man blir positivt överraskad att det händer oftare än vad man tror.
Och det värsta?
- När man får skäll för att man bara gör sitt jobb. Folk tror att parkeringsövervakare är väldigt nitiska, men det stämmer inte, det är det minsta vi är.