Som 13-åring debuterade Tomas Boström (då Petersson) på Visfestivalen i Västervik. Ynglingen från Ankarsrum framträdde med sin gitarr och var där sex år i rad, med legendarer som Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström.
– Om jag minns rätt satt jag ett år barnvakt åt CajsaStina Åkerström, när pappa Fred uppträdde. Jag får väl berätta det för henne, säger Tomas Boström som för några år sedan framträdde i samma Visfestival som Cornelis Vreeswijks son, Jack.
På fredag belönas Tomas Boström och CajsaStina Åkerström "För framstående insatser inom svenskt musikliv", med medaljen "Litteris et Artibus" (vetenskap och konst), på Kungliga Slottet i Stockholm.
Övriga i sällskapet som belönas av den graden är Tommy Körberg, Merit Hemmingsson, Henrik Dorsin och Patrik Ringborg.
– Jag fattar inte att de blandar ihop mig med såna högheter. Jag känner mig både stolt och häpen. Verkligen roligt att Merit får priset. Hon bor här på Gotland och jag brukar vakta hennes katter när hon inte är hemma.
69-årige Tomas Boström växte upp i Ankarsrum, gick på högstadiet i Västervik, innan han flyttade till Stockholm, Göteborg och sedan 43 år bor han i Roma på Gotland.
Banden till Västervik och Ankarsrum värnar han om.
– Jag kan fortfarande känna doften från bruket och granskogen, minnas hur pappa kom hem med lönekuvertet varannan torsdag, berättar han.
Fram till 2012 var han turnerade som trubadur. Då hoppade han på ett vikariat som pastor vid en kyrka i Visby och stortrivdes med det också.
– Det var fantastiskt roligt och utmanande. Det bästa jag gjort.
Han är en synnerligen flitig vissångare och musiker, med ett tusental låtar publicerade. Han har tolkat och översatt psalmer på sitt personliga sätt, präglade av svensk vistradition.
Hans senaste stora projekt var att tonsätta hela kyrkoåret, tre texter per gudstjänstsöndag, totalt runt 800 texter.
– Något ska man väl göra under pandemin. Men kul har jag haft. Jag har trivts bra i kyrkan sedan jag var barn och hittat inspiration där. Det går inte en helg utan att jag är på gudstjänst, berättar Tomas.
Nyligen fick han Smålands Akademis kulturpris och ännu stoltare blev han förra året över Pälle Näver-stipendiet.
Som pensionär har han inga planer på att trappa ned musiken. Han blir aldrig klar.
– Nej. Nästa sång ska bli den bästa. Jag tycker faktiskt att jag utvecklas och blir bättre och bättre, säger Tomas Boström.