På bara ett år har Ankarsrum lyckats vända trenden. Ankarsrum är en av tre högstadieskolor som lyckats hämta igen kunskapsdippen under pandemin. Rektor Tommy Ödlund berättar om ett gediget arbete. När han tillträdde som rektor för ungefär ett år sedan var det första han gjorde att införa rutiner för att fånga upp elever som inte klarar kunskapskraven.

– Märker vi att de av någon anledning inte når målen så är det superviktigt att ha rutiner för hur vi rapporterar det och sätter in stöd, säger han. 

Allt extra stöd och all anpassning passerar "Lotsen". Lotsen är ett nyskapat team på skolan, som består av en handfull lärare och specialpedagoger, som just fokuserar på att fånga upp eleverna. Problemet med "korridorsvandrare" har nästan upphört, eftersom personal numera hämtar in elever som är i skolan men inte går på lektionen. Skolan försöker också ringa till elever direkt.

– Flera av eleverna som inte når målen vill inte komma till skolan. Vi försöker på alla sätt att skapa kontakt med de här eleverna, för att inte tappa dem, även om de har det tufft av olika anledningar, säger Ödlund. 

Skolan har också börjat lära eleverna studieteknik. Alltså: hur pluggar man? När ska man plugga? Och i vilken ordning ska man ta sig an skolböckerna? 

– Kan eleverna inte planera sina studier så faller de ofta i alla ämnen. Ger man dem studieteknik så får man nytta av det i alla ämnen, och det är lyckosamt, säger Ödlund. 

Det finns en särskild undervisningsgrupp för elever som har det allra svårast. Och de flesta elever klarar den vanliga undervisningen utan problem. Men mellanskiktet – de som inte riktigt behöver särskilt stöd i en särskild undervisningsgrupp, men ändå inte klarar av den vanliga undervisningen – de är svårast att nå. 

Till syvende och sist bottnar det i vilka resurser skolan har – och hur mycket politikerna är beredda att satsa på skolan. En elev som inte får godkända betyg i nian, på grund av uteblivna resurser, kostar samhället desto mer i framtiden.

– Vi har ganska höga mål och jag tror att vi kommer ha en positiv utveckling. Men ett orosmoln är ekonomi. Det kostar att göra de insatser vi har, och ibland får man inte alltid gehör. Men vill man ha den goda kvalité som vi kan leverera så måste det få kosta. Vi vet vad vi ska göra – men vi behöver pengar för att kunna göra det, konstaterar Ödlund.