Desiré Dyfverman utanför fastigheten och ingången som det bolmade ut mest rök från.
Desiré var på besök hos sin kompis och skulle sova över. Strax efter att de hade gått och lagt sig för att sova, så hörde de plötsligt slag och skrik om att det brinner från grannens balkong.
– Min kompis gick och kikade genom titthålet på ytterdörren och när han kom tillbaka så sade han att "Du, det brinner på riktigt". Det var helt rökfyllt i trapphuset, så vi försökte hitta lite kläder och gick ut på balkongen, berättar Desiré.
När de stod på balkongen så såg de rök välla ut från huset och blinkande blåljus från brandbilen som var på väg till platsen. Men de var fast på balkongen och kom ingenstans.
– Det var hemskt att vara fast på balkongen på översta våningen. Att veta att under oss så brinner det, men vi måste stå kvar här och acceptera läget. Jag ringde min mamma och berättade vad som hänt, berättar Desiré.
När brandmännen kommit på plats och försökte ta sig in genom ytterdörren så bolmade det ut kraftigt med rök och de tvingades backa för värmen.
– Det var då det kändes att det här är på riktigt, det brinner verkligen. Brandmännen försökte prata med oss och sade åt alla att stanna på balkongen. Det kändes lugnande att se räddningstjänsten jobba på platsen, att veta att vi kommer att få hjälp. Men jag blev rädd när jag såg en skadad person som blivit utburen ur huset, säger Desiré.
Röken väller ut från en av dörrarna till fastigheten. Bilden är tagen av Desiré från den balkong som hon var fast på tillsammans med sin kamrat.
Räddningstjänsten lyckades öppna upp dörrar och vädra ur den värsta röken och sedan fick de boende lägenhet efter lägenhet ta sig ut den vanliga vägen genom trapphuset.
– Det var sot och fortfarande en massa rök överallt i trapphuset, det stack i ögonen när vi skulle ta oss ut. Lamporna som var av plast i trapphuset hade smält av värmen, berättar Desiré.
Efteråt fick de samlas i en källare i grannhuset där de fick värmande filtar och en chans att vila.
Desiré Dyfverman med sin mamma Lotta Västerlund. Båda är väldigt tacksamma över att det gick så bra som det gick för nästan alla i huset.
– Det var fruktansvärt att få ett samtal mitt i natten om att det brinner och är rök överallt. Helt plötsligt sade min dotter att hon måste lägga på. Sedan blev det tyst i luren. Jag försökte ringa henna flera gånger och skrev meddelanden till henne, det var hemskt att inte få kontakt med henne, säger Desirés mamma Lotta Västerlund.
Samtidigt såg Lotta att det åkte det förbi flera olika räddningsfordon med blåljusen utanför.
– Vid halv tre fick jag äntligen kontakt med henne igen och fick veta att de var i säkerhet. Det här var en jobbig natt, avslutar Lotta.