Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har varit hans hemvist sedan 2007. Organisationen samlar alla Sveriges 290 kommuner och 21 regioner under sitt tak. Just nu tillbringar dess ledning, liksom på många andra arbetsplatser, dagarna hemma framför en skärm på grund av coronapandemin. Det är stor skillnad mot hur Anders Knapes arbetsdagar brukar se ut – han trivs och är van vid att röra sig bland folk.
När pandemin far fram genom vårdapparaten stiger temperaturen i SKR:s ansvarsområde, och man kan undra om det blir blåsigt där uppe i toppen. Men ordförande Knape har en samlad syn på läget.
– I och med vårt ansvarsområde, så är vi i stormens öga mer eller mindre alltid, säger han.
I hetluften
Utmaningen som ligger i det måste man kunna uppskatta, även när det är skarpt läge.
– Det är väldigt annorlunda nu, men samtidigt kan man säga att i normala fall när man har det här uppdraget som jag har så är vi i hetluften varje dag, även utan corona. Det har ju att göra med att kommuner och regioner står för 80–90 procent av välfärdsproduktionen i Sverige.
Samtidigt har han en lång karriär som kommunalpolitiker att dra erfarenhet ur. Kriser kommer, av skilda slag. Har man som Anders Knape suttit i kommunfullmäktige i Karlstad i 44 år så har man förmodligen fått sin beskärda del av krishantering. Han har varit med och hanterat följderna av finanskrisen 2008 och it-bubblan runt 2000. Han var kommunstyrelseordförande under 1990-talets krisår med 500 procents ränta och alla de åtgärder som krävdes då. På den tiden genomgick Karlstads kommun ett ekonomiskt stålbad som varade i många år.
– Det var enormt utmanande, vi tvingades säga upp massor av kompetenta medarbetare. Vi stängde av vatten i fontänerna för att spara pengar – vi gjorde allt. Det var en enormt jobbig period. Men jag är också glad för att jag var med på den tiden, för det ger perspektiv och erfarenheter.
Kommunfullmäktige
Han är född och uppvuxen i Karlstad och har varit sin hembygd trogen. På högstadiet blev han partipolitiskt aktiv i Moderaternas ungdomsförbund. Det var från början mest en reaktion på Socialdemokraternas starka fäste bland ledande befattningar på skolan. Men snart blev det allvar av.
Redan 1976 blev han invald i kommunfullmäktige. Det internationella engagemanget inleddes än tidigare. Som tonåring fick han besöka Europeiska ungdomscentret i Strasbourg, och gavs också möjlighet att delta i politiska seminarier i det då delade Berlin. Han beskriver mötet med en östtysk värnpliktig under en tågresa genom DDR mot Berlin som ett formativt ögonblick. Den unge militären skrädde inte orden om hur mycket bättre människorna hade det i Östtyskland. Men när tåget stannade i Östberlin och genomsöktes av gränspolis före överfarten till väst, såg Anders Knape den värnpliktige mannen på perrongen, med tårar rinnande nedför kinderna.
Varför grät han, tror du?
– Det blev så väldigt tydligt och konkret att han var tvungen att gå av, medan vi andra kunde färdas vidare.
Var det inte meningen att han skulle gå av i Östberlin?
– Jo, men han hade inte den frihet som jag hade, de möjligheter de gav att färdas med svenskt pass. Han var inlåst, han hade en mur, han hade taggtråd, han hade hundar, han hade folk med speglar som gick runt och skruvade isär hela tåget för att försäkra sig om att han eller någon annan inte fortsatte till Västberlin.
Engagemanget för europeisk lokal- och regionalpolitik ledde så småningom till att han blev en av de första medlemmarna i Europarådets kongress för lokala och regionala organ när det bildades 1994. Rättvisefrågor har också drivit honom, och som ordförande för SKR har han bland annat engagerat sig för jämställdhet. Han tillhörde också de drivande bakom sammanslagningen av Kommun- och Landstingsförbundet och bidrog till att det blev en stark och sammaållen organisation.
Men hans personliga milstolpe handlar främst om att få inspirera.
– Jag tror att jag genom mitt sätt att jobba politiskt har fått andra att bli intresserade av att också jobba politiskt. Inte minst unga människor, och inte bara inom Moderaterna utan även inom andra partier tror jag. Det har varit viktigt för mig.
