Inom barnpsykiatrin tar man väldigt allvarligt på att barn misshandlar djur och forskning visar att det finns ett samband mellan allvarliga våldsbrott som vuxen och att man som barn plågat djur.
– Svag empati är allvarligt och frågan: om man har misshandlat djur, är också en av frågorna på rättspsyk då man kan se att till exempel mördare eller misshandlare av människor ofta har börjat så. Man ser den progressionen – att det finns högre risk att senare utöva våld mot människor, säger Malin Rekke som är legitimerad psykolog och arbetar som psykolog inom mödra- och barnhälsovård i Region Kalmar län.
Varför är barn elaka mot djur?
– Det är många faktorer som spelar roll: ålder, sammanhang och vilka djur det rör sig om. Små barn förstår inte och är inte fullt utvecklade och många experimenterar med till exempel insekter utan att bli våldsverkare. I skolåldern borde man ha utvecklat sin empatiska förmåga och då är det mer alarmerande. Men det är alltid allvarligt när man plågar djur och varningsklockan ska ringa om ett barn visar såna tendenser.
En annan viktig faktor, menar Rekke, är att barn inte gör som vi säger utan de gör som vi gör och därför är det också viktigt att man som vuxen tydligt visar gränser och respekt mot både djur och människor.
– De flesta barn har väldigt hög empati och de har ofta varit behjälpta av djur eller haft djur som en bästa vän, men det finns också barn som har en okunskap eller ovana med djur. De har helt enkelt inte fått lära sig av vuxna hur man ska bete sig. Våld föder våld men empati föder empati.
Det är vanligare att pojkar misshandlar djur och då i grupp, men enligt Rekke skulle alla barn kunna hamna i en sådan situation.
– Vi vet att vuxna när de utsätts för extrema situationer eller hamnar i en grupp, kan gå över sina egna gränser. Barn kan verkligen hamna där – men de flesta barn gör inte det här i ett mönster utan det är ofta en gång. Om vuxna snabbt reagerar och agerar brukar beteendet upphöra. Ju yngre barnet är desto lättare är det att förändra ett beteende.
Vad är skillnaden mellan att misshandla djur och andra barn?
– Det är ingen skillnad, det är samma mekanismer. Det är därför en allvarlig varningsklocka ska ringa. Vissa barn jag har träffat har levt i våldsamma miljöer, där de blivit utsatta för övergrepp eller försummelse och de tål inte svaghet – för det påminner om en själv. Då projicerar de sina egna känslor på andra svaga som de kan ge sig på.
Om mitt barn misshandlar djur, har jag brustit i mitt föräldraskap då?
– Nej, det behöver inte handla om att man brustit. Men vi vet att det finns ett mycket större samband än man trott mellan barn som inte har det bra hemma, kanske lever i försummelse eller våld, och att man själv utövar våld. Vissa identifierar sig med förövaren men det kan också vara ett sätt att få ut sin egen vanmakt.
Vad kan man som förälder göra?
– Det är viktigt att agera snabbt. Barn behöver vuxna i såna lägen som försöker förstå och hjälper till att bryta beteendet. Som förälder är det lätt att hamna i skam men det är viktigt att ta kontakt med andra vuxna och skolan. Oftast har det skett i grupp, det är ovanligt att barn agerar ensamma, gör de det handlar det oftast om en psykisk störning. Man kanske behöver utreda impulskontrollen, få strategier för att hantera situationer eller träna sin empatiska förmåga. Som vuxen kan man alltid påverka och träna barnet i att säga förlåt, visa empati eller förståelse, säger Rekke.