– Det är ju en av mina äldsta vänner. Det är fantastiskt att få vara nära ett djur så länge också så att man lär känna varandras alla humör och beteenden. Det är verkligen en gåva på ett sätt, säger Caroline Axelsson, som äger Calle och har gjort så sedan 1997 när han kom till gården strax utanför Storebro.
– Jag hade en pojkvän när jag var 17 som ville överraska mig och hyra en häst till mig över sommarlovet. Hans släkting hade en vän som var travtränare i Göteborg så på den vägen hamnade han här, berättar hon.
När sommaren var slut var hon inställd på att Calle skulle åka tillbaka, men dåvarande ägaren var inte intresserad då Calle inte gått bra på travet och inte heller var intressant för avel.
– Meddelandet var liksom att han kommer att slaktas då. Min kusin fick idén att vi skulle behålla honom, så det är jag och min kusin som äger honom tillsammans.
För 4 000 kronor, lika mycket som slaktvärdet, blev Calle deras.
23 år senare är Calle fortfarande i livet och betar lugnt i trädgården runt huset där Caroline bor, strax bredvid går hästkompisen Grace som också är en travhäst. I maj firade han 30 år, vilket är en hög ålder på en häst.
– Vi har haft fantastisk tur med honom, han har aldrig varit sjuk, han har aldrig varit skadad. Han blev en ridhäst. Det enda problemet var väl att få honom att galoppera, berättar Caroline.
Hon tror att framgångsreceptet på hans höga ålder är en kombination av omsorg och Calles bra gener.
– Det som jag tror på är att hästarna ska få ha ett så naturligt liv som möjligt. Jag har väldigt stora hagar till dem så de kan röra sig mycket och de är inte inomhus på vintern heller, utan de går ute, om det inte är storm givetvis, då får de komma in.
Även om livet är lite lugnare för Calle nu för tiden så är han trots det inte heltidspensionär. Två gånger i veckan rids han ut i skogen.
– Det är ju fantastiskt egentligen, jag har ju tänkt i flera år att han ska få pensioneras nu och vi ska inte rida honom och sådär, men han tycker så mycket om det, säger Caroline.
Vissa ålderstecken har börjat märkas av på Calle. Han blir fortare trött och saktar ner på stegen när han närmar sig gården, förr var det snarare tvärtom. Men aptiten är det inget fel på.
– Han äter jättebra. Han har inga problem med tänderna, jag har kollat. Det är oftast tänderna som gör att de inte klarar sig.
Hur skulle du beskriva Calle?
– Han är envis och samtidigt inte omöjlig. Han är modig, vi har tagit oss fram både över vatten och broar, han går i terränger rakt in utan minsta tvekan.
Caroline berättar också att Calle älskar att bada.
– Han kliver gärna i och skvätter upp vatten på sig själv och på mig då givetvis, så mycket han bara kan så han blir helt dyblöt på magen. Det tycker han jättemycket om.
När Calle kom in i Carolines liv för 23 år sedan så trodde hon inte att han skulle bli så gammal som 30 år.
– Det var väl sex eller sju år sedan som jag och min kusin pratade om vad vi gör när han blir dålig. Vi kände att vi var tvungna att kolla upp hur vi gör och vad som gäller och sådär.
Planen för den dagen då Calle galopperar på "de evigt gröna ängarna", är att han ska begravas på gården.
– Det finns ju möjligheter att göra det men man måste kolla med länsstyrelsen så att det inte finns risk för att man förorenar marken. Men förhoppningsvis får han vila där uppe på kullen någon gång.
