Dackekaptenen har precis slutfört sin 16:e (!) säsong i klubben. Han dröjer sig kvar sist av alla förare på Skrotfrag Arena. Han surrar och snackar med några ledare och funktionärer innan han styr hemåt, mot Danmark.
Den värsta, inledande besvikelsen efter storförlusten mot Indianerna har lagt sig något.
– Jag trivs så bra här i Målilla. De som jobbar på arenan har blivit mina vänner och jag känner starkt för den här klubben.
För egen del kan han blicka tillbaka på en lyckad comeback i Dackarna.
– Det har gått helt okej. Jag är nöjd, inte minst med tanke på att jag bara kört 14 tävlingar totalt i år. Det är vad jag normalt sett kör i en liga under ett år och då brukar jag köra i fyra ligor.
Den här onsdagskvällen blev långt ifrån vad han önskat. Precis som tisdagens första kvartsfinalmöte.
Varför gick det så illa mot Indianerna?
– Vi hade en del otur med skador. Både för egen del och med tummen. Berntzon hade ju också ont och fick kliva av efter bara något heat i kväll. En annan sak är att vi inte presterat som lag. Vi har haft några förare som kört bra, men inte hela laget. Och det håller inte. När Indianerna också fick in Iversen, så höjde de sig en nivå. Och titta på Jeppesen (Jonas). Han är i bra form och satte nytt banrekord i Kumla i går (tisdag).
Vad sa ni till varandra inför returen i Målilla?
– Att vi skulle visa bra moral och försöka få en bra start. Tyvärr blev det inte alls så, sa Andersen besviket.
En känsla han delade med alla andra förare, ledare och dackefans denna kväll.