"Jag är den femte generationen i min släkt som kör lastbil, så det har varit väldigt naturligt redan från början. Men jag är faktiskt den första tjejen", berättar Evelina.
Det är sen förmiddag och snön ligger decimetertjock över Kisas gator. På Änggatan svänger Evelina Svensson in sopbilen, redo att tillsammans med sin kollega tömma närliggande gators tunnor.
– Det här är det bästa jobb man kan ha, konstaterar hon leende.
I tolv år har Evelina kört olika typer av lastbil. De senaste åtta åren har hon spenderat bakom ratten på sopbilar, först under fem år i Vimmerby och nu, under snart tre år, i Kinda.
– Jag är den femte generationen i min släkt som kör lastbil, så det har varit väldigt naturligt redan från början. Men jag är faktiskt den första tjejen.
Hur är det att jobba som tjej i denna bransch, som ju är mansdominerad?
– Det börjar komma fler och fler tjejer nu. För tolv år sedan, när jag började, var det värre. Då var man verkligen tvungen att ha skinn på näsan. En gång hade jag en kollega som inte tyckte att tjejer skulle köra lastbil och då fick jag byta arbetsplats.
Att jobba med sophämtning är kul, tycker Evelina. "Dessutom blir man duktig på att köra för man får backa in på väldigt trånga platser", säger hon.
Men samhället har utvecklats, understryker Evelina.
– Numera ser jag inga problem alls. Jag har aldrig blivit ifrågasatt av någon efter det.
Vad vill du säga till eventuella tjejer som läser detta och har en dröm om att köra lastbil?
– Kör! Följ dina drömmar.
Evelina är en av två heltidsarbetare som ansvarar för soptömningen i Kinda kommun. Det är skönt att köra på samma platser och på så sätt känna till vägarna ordentligt, tycker hon.
– Vi vet i vilka backar vi behöver ladda med lite extra fart för att ta oss upp och i vilka nedförsbackar vi behöver låsa växeln och ta det väldigt lugnt.
Det finns utmaningar med arbetet som sopåkare. "Har vi fullt lass kan vi väga upp emot 17 ton. Att få stopp i en nedförsbacke då är inte lätt, om det är halt", berättar Evelina.
Vad finns det för utmaningar med ditt jobb?
– Det är väldigt slitsamt på vintern om folk inte skottar fram sina kärl. Då kan vi behöva dra dem över stora snövallar. Tunnan ska också upp ganska högt till sopbilen, högre än vad jag råkar vara lång, skrattar Evelina.
Hur kan gemene man underlätta ert arbete?
– Tunnan ska stå vid tomtgräns klockan sex på tömningsdagen, gärna med handtaget ut mot vägen. De flesta sköter det jättebra.
Evelina är en av två heltidsanställda som ansvarar för soptömningen i Kinda kommun. Varannan måndag har de hjälp av en tredje kollega, eftersom framför allt Rimforsa växer.
Det är också viktigt att visa hänsyn vid förbipassering av en stillastående sopbil, understryker Evelina.
– När man kör förbi oss får man gärna lätta lite extra på gasen och hålla ordentligt avstånd. Vi kan halka eller snubbla och riskerar då att bli påkörda.
Men det positiva överväger det negativa när det kommer till att vara sopåkare – eller "sopkärring". I alla fall om man frågar Evelina.
