– Huset ligger mig varmt om hjärtat. Det har en speciell historia av fina torpare och hyresgäster och en speciell atmosfär som vi försökt bevara när vi gått från gammalt och omodernt till toppmodernt, säger Åke Hammarskjöld.
Mirja Holgersson och Andreas Svensson, som ska flytta in med barnen Tuva, 4, och Ella-Li, 2, gillar torparstilen.
– Den gamla charmen och det här läget mitt i naturen! Vi är superglada. Vi har letat länge efter hus i Tunatrakten och hade turen att få flytta in här, säger Mirja Holgersson.
Kolhorva stod i centrum när första säsongen av dokusåpan Farmen spelades in 2001. Under stort "hemlighetsmakeri" skulle profiler som Farmen-Qristina, fotbollsexperten Erik Niva och gotlänningen Benny, som till slut vann, överleva som torpare på bästa sändningstid.
– Att säga att något är hemligt är ett bra sätt att öka intresset, det visste förstås TV-kanalen, säger Åke Hammarskjöld som har många anekdoter från inspelningen.
– De var inte de mest praktiska personerna, så jag fick frågor som varför den grävda brunnen låg så dumt till, och jag svarade vänligt att lämpligast var att ha den där det fanns vatten...
Han minns att glassbilens signal avslöjade för deltagarna att de inte var så långt från civilisationen i Tuna samhälle som de först trott.
I dag finns bara en orörd del kvar från den tiden.
– Det så kallade ”Tinget” där de röstade ut varandra.
TV–bakgrunden har ingen betydelse för de nya hyresgästernas känsla för Kolhorva.
– Nej, men det är kul kuriosa, säger Andreas Svensson.
Första året efter TV-programmet tog Åke Hammarskjöld vara på Kolhorvas kändisskap för teambuilding och liknande. Sen har torpet varit sommarställe för olika hyresgäster.
Nu har det byggts till med moderna faciliteter och den gamla delen har renoverats varsamt.
– Vi har gjort vad vi kan för att behålla stilen med tapeter och detaljer, säger Åke Hammarskjöld.
Huset är ett av flera som han låtit totalrenovera senaste åren för att stimulera landsbygdsutvecklingen.
– Det är inte lönsamt att investera så mycket i hus i landsbygden, hyran täcker inte. Men jag gör överskott på skogen och återinvesterar det i husen. Det ger permanentboende i bygden med barn i skolan, något jag brinner för. Dessutom är det en form av kulturvård av husen och jag är glad att kunna ge jobb åt lokala hantverkare i trakten, säger han.
